Ninnie Södergren | ninniesodergren.se
1815
home,paged,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-1815,paged-2,page-paged-2,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive
 

12 Maj Att ha hängt med tjejerna och Walter.

Idag samlades vi hemma hos moster Lina.

Vi tjejer och Walter. Sen kom morfarn en snabbis också.

Lilla Walter som är lite drygt en månad nu, skulle fotograferas. Men det skulle också stekas pannkakor som sen skulle ätas med jordgubbar och glass och fnissas och ha sig, sådär som vi gör när vi ses vi tjejer (och Walter dårå). Signe cyklade hela vägen medan jag och mormorn och Esther gick bredvid.

Hon har verkligen blivit en hejare på att cykla.

Fort ska det gå, helst.

 

 

Och Esther odlar tänder, som aldrig förr.

Fortfarande lika glad och har precis lärt sig att fin-vinka, som någon slags kunglighet.

”-Hejhej” smyger hon ur sig och svajar lite lätt med handen i luften.

 

 

Nio månader, blev hon igår.

Snuttan.

 

 

Och Signe.

Som nog är den absolut stoltaste storkusin som någonsin suttit i en soffa med sin …. lillkusin. Försiktigt försiktigt så vaggade hon Walter lite medan hon tittade på honom och njöt av att bara få sitta där. Hon hade ju övat, på Esther och dockorna, ju.

Jojo, Walter, han kan känna sig trygg han.

Som har så fina storkusiner runtomkring sig.

De kommer att lära honom allt de kan.

Och då blir det drag.

Read More

11 Maj Att ha börjat jobba lite, mer.

Jag har ju egentligen jobbat sen Esther var tre månader.

Det har varit många sena kvällar, tidiga morgnar och möten, där hon suttit med och charmat alla. Idag blir hon nio månader och jag har börjat jobba lite mer på dagtid. Esther hänger med pappa och jag har kontor bara några meter hemifrån. Det tar väl ungefär tio minuter att gå, vilket känns helt underbart.

 

 

Det går bra för Le Creadot just nu.

Och det är ju såklart jätteroligt!

Jag tränar på, att ha 58 bollar i luften samtidigt, ungefär. Och strukturerar och planerar så gott det går, med min kreativa hjärna. Det är ju verkligen både en fördel och en nackdel att vara sin egen chef. Det gäller att vara sådär överdrivet stenhård och nästan lite argsint emellanåt. Ta sig själv i örat och påminna sig själv om att även de där halvroliga sakerna måste göras.

Och det i tid.

Basta.

 

Men, det är kul.

Jättekul, faktiskt.

 

Titta in på lecreadot.se

Read More

08 Maj Att ha en femåring.

Det som är allra bäst, med att fylla fem år, tycker Signe. Det är att slippa hålla in tummen, när folk frågar hur gammal hon är. Nu kan hon liksom hålla upp hela handen.

Bara rakt ut. Sådär okomplicerat.

Åldern blir mer lättillgänglig, typ.

 

 

Ah.

Min prinsessa har gått och blivit stora damen.

Tagit femårssprutan och allt.

Det är ju faktiskt inte riktigt klokt.

Tiden går fort, när man har roligt.

 

 

Vackra unge!

Älskade unge!

Read More

08 Apr Att ha varit på bokreleasen för nya Mademoiselle Oiseau.

 

Mademoiselle Oiseau och landet Argentine, heter den tredje boken.

Den lila boken.

Den som vi nu har längtat så mycket efter.

Signe älskar ju verkligen dessa böcker och vi har läst de andra två säkert hundrasju gånger var, minst.

Så, vi blev ju såklart jätteglada när fina Andrea, som skrivit boken, skickade en inbjudan till bokreleasen som ägde rum i Stockholm förra veckan. Vi åkte såklart dit. Signe tog med alla böckerna och tittade med stora ögon på när hon fick dem signerade av Lovisa Burfitt och Andrea De La Barre De Nanteuil.

Två helt galet härliga tjejer.

 

 

Det bjöds på vindruvor, vin och dragspelsmusik … och trevligt sällskap såklart.

 

 

Och vi har redan hunnit läsa den nya boken tre gånger sen i tisdags.

Ujuj.

 

 

Ah.

Böckerna är verkligen helt fantastiska!

Helt fantastiska.

 

Read More

13 Mar Att ha fått ett blågrönt infall.

Tänk vad jag har tänkt måla om vår stora hall/passage länge.

En krämig blågrön färg, ville jag åt.

Och idag tog jag tag i det, jag fick ett infall.

Signe blev förvirrad.

Hon kom springande med sin blåa klänning och höll upp den mot den nymålade väggen.

– Titta mamma! Det är ju exakt samma färg som min klänning, nästan…

Hon hämtade sin gröna tandborste.

– Titta här då! Det är ju exakt samma färg som min tandborste.

– Men neeeej, nästan.

 

 

 

Jag fullkomligt älskar färgen, nyansen och förvirringen den ger.

Precis så som jag ville ha den.

 

Read More

05 Mar Att kunna se sådär vansinnigt förvånad ut.

Ah.

Om det är någon som kan se sådär vansinnigt förvånad ut, så är det Esther.

Hon är alltid glad, förutom när hon är förvånad.

Och då ser hon ut såhär.

 

 

Här har hon dessutom lite kuddrutor i ansiktet, eftersom hon precis vaknat upp från en ordentlig powernap. Och bara det, kan ju vara chockerande i sig.

 

 

Och här skulle man ju kunna tro att det springer en rosa häst framför henne. En sån där livs levande som glittrar och har ett horn i pannan och som egentligen inte ens finns på riktigt.

Men nej.

Det är hennes mamma, som plockat fram kameran.

Lika förvånande det, tycker Esther.

 

Tänk vad hon förgyller vår tillvaro den där.

Så så så älskad.

Read More