Ninnie Södergren | Signe
541
archive,tag,tag-bebis,tag-541,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.2,vc_responsive

12 Maj Att ha hängt med tjejerna och Walter.

Idag samlades vi hemma hos moster Lina.

Vi tjejer och Walter. Sen kom morfarn en snabbis också.

Lilla Walter som är lite drygt en månad nu, skulle fotograferas. Men det skulle också stekas pannkakor som sen skulle ätas med jordgubbar och glass och fnissas och ha sig, sådär som vi gör när vi ses vi tjejer (och Walter dårå). Signe cyklade hela vägen medan jag och mormorn och Esther gick bredvid.

Hon har verkligen blivit en hejare på att cykla.

Fort ska det gå, helst.

 

 

Och Esther odlar tänder, som aldrig förr.

Fortfarande lika glad och har precis lärt sig att fin-vinka, som någon slags kunglighet.

”-Hejhej” smyger hon ur sig och svajar lite lätt med handen i luften.

 

 

Nio månader, blev hon igår.

Snuttan.

 

 

Och Signe.

Som nog är den absolut stoltaste storkusin som någonsin suttit i en soffa med sin …. lillkusin. Försiktigt försiktigt så vaggade hon Walter lite medan hon tittade på honom och njöt av att bara få sitta där. Hon hade ju övat, på Esther och dockorna, ju.

Jojo, Walter, han kan känna sig trygg han.

Som har så fina storkusiner runtomkring sig.

De kommer att lära honom allt de kan.

Och då blir det drag.

Read More

30 Nov Att ha en liten tremånaders personlighet.

dsc_7625

 

Sova.

Det tycker Esther om!

Men det här med höga ljud, mörka röster, kiss i blöjan eller fel temperatur på maten, det gillar hon inte. Hon gillar också när storasyster Signe läser och ligger gärna på hennes arm och lyssnar på bok. Hon gillar också när Signe dansar och sjunger för henne, då blir det fart på de små tremånaders benen kan jag lova. Maken till flaxande har jag nog aldrig sett. Och det skrattas högt och görs små ”jag vill också sjunga” -ljud.

 

dsc_7627

 

Att se hur samspelet mellan Signe och Esther växer fram mer och mer för varje dag, är en helt galet härlig känsla. Och det ska pysslas om och kramas och pussas och vaggas och lekas och oroas lite för mestadels hela tiden.

Och just nu, så är vi liksom i en liten engelska -period här hemma.

Så emellanåt så kommer fyraåringen springandes med oro i blicken och säger:

– Mommy! Esther is crying! Esther is crrrrryiiiiing!

Oftast då, så är det inte direkt någon som gråter sådär jättemycket. Utan mest någon som tröttnat på. Och som gärna vill sitta fast på sin mamma en stund i stället för det som det pysslas med just då. Eller, så kan det ju ha kommit några droppar i blöjan.

Gud. Förbjude.

Ah.

En liten personlighet börjar växa fram!

Och jag får liksom nypa mig själv i armen lite.

Tänk att jag har två så fina tjejer!

Read More

25 Aug Att ha två små räksmugglare.

Ah.

Tätt intill mig så ligger hon, Esther.

Hon blir två veckor gammal idag.

Jag känner liksom hennes små pysande andetag mot min hud.

Emellanåt, så anstränger hon sig lite extra, och drar en djup suck.

Och jag spricker nästan av kärlek.

 

3

 

Och Signe.

Är en helt fantastisk storasyster, såklart.

Esther är den första som hon vill träffa när hon vaknar på morgonen, ligga nära och mysa. Klämma och känna och pussa i pannan. Det ska gärna läsas för, sjungas för och pratas med. Och hon är så stolt så att jag återigen spricker av kärlek.

Kärleken till dessa två alltså.

Mina små räksmugglare.

 

21

 

Och hur söt är inte Esther då, i de alldeles förstora pufftrosorna?

Ujuj.

 

Namnlöst-1

Read More

01 Aug Den som väntar på något gott…

DSC_6359

 

Ah.

Som vi väntar nu.

Otåligt. 

Vi har redan varit upp på sjukhuset en gång och vänt tillbaka hem igen.

Lillasyster är lika ivrig som sin storasyster var, på att få komma ut.

Men, aningen veligare. En gnutta tveksam.

 

speldosa ikea

 

Så, under tiden så fortsätter vi att vänta, otåligt.

Virkar pyttesmå sockor och myssor, äter frukt och glass med krossad choklad, dricker Starbucks is-latte, handlar yttepyttesmå kläder och fluffiga filtar och andra bebisrelaterade ting som inte går att motstå.

 

virkat bebis

 

Och vi letar i våra gömmor, efter fina saker som Signe har haft.

Som lillasyster får ärva.

 

baby ugg

 

Och igår så satte Signe munnen vid naveln på kalaskulan och ropade in;

”-Hallå! Hör du mig? Det är dags att komma ut nu hörrududu”.

 

DSC_6347

 

Samtidigt, så vet Signe inte riktigt hur hon ska orka med en unge till.

Hon har nämligen hur många barn som helst redan.

”Hennes ungar”.

Som ska matas och bytas blöja på och nattas och lekas med och åka iväg på resor med till Leos Lekland och Junibacken.

Det kan bli tufft med en till.

Ju.

Read More

21 Jun Att spendera kvällarna på stranden.

Ne.

Vi var ju inte sådär överväldigade över stranden i Grekland. Så vi höll inte till där på dagarna, utan spenderade dagarna uppe vid saltvattenpoolerna. Men, däremot, så tillbringade vi gärna kvällarna på stranden. Gärna tillsammans med våra nyfunna vänner som vi fick därnere.

Underbara människor som vi råkade hamna vägg i vägg med på hotellet.

Och Signe, Laura och Elise lekte nästan varje dag!

 

DSC_1766DSC_1788DSC_1762DSC_1818DSC_1836DSC_1830

 

Och här, här är vår racer, som vi hyrde.

 

DSC_1941

 

Vi tog ofta en sväng förbi baren, köpte med oss lite att dricka och tugga på. Sen så satt vi där, på solstolarna och tittade på solnedgången medan Signe lekte i sanden. Det var en magisk känsla. Att få vara tillsammans, där i den stunden. Trots att många människor satt uppe vid restaurangerna, så var det nästan helt tyst därnere, där vi var. Det enda vi hörde var det skvalpande vattnet och människor som knäppte med kameror mot solnedgången.

Underbart.

 

DSC_1923DSC_1938DSC_1936DSC_1934DSC_1981DSC_1979DSC_1972DSC_1960DSC_1927DSC_1926

 

Vi avslutade nästan alltid kvällarna, efter strandvistelsen, på pannkaka och glassbaren.

En vaniljglass i strut till Signe, en pannkaka till pappan och en choklad och mangoglass till mamman.

Ah.

Det är ju nästan som att vi längtar tillbaka, lite.

Read More

31 Mar Att ha fotat i Beck-miljö.

DSC_5911 (kopia)

I morse så var jag iväg tidigt.

Och precis som i vilken Beck-film som helst, så hamnade vi bakom ett vattentorn. Vid gigantiska pelare, stängsel och överklottrade elhus. Det var dags för bandet Sunny Days att få lite nya foton till publicitet och media och andra nödvändigheter. Det var en perfekt plats, tyckte vi.

Kul! Och det blev bra, tror jag.

Ett gäng riktigt sköna killar med härlig humor.

DSC_6150 (kopia)

Och sen åkte jag hem, till min rosselprinsessa.

Som är så trött på att vara hemma, så det är ju inte riktigt klokt.

Vi hoppas på att få hämta ut lite medicin mot rosslet idag.

Och tackar och bockar för C-more.

Read More

12 Dec Att vara ”tipp tapp” -redo.

Det sitter en prasslande liten nyvaken skönhet nedanför mig och öppnar dagens paket, nr 12.

I morse så var det i princip omöjligt att vakna. Trots att Beorna och alla de andra vännerna i tyg, dansade på min mage. Trots att pappan i huset kom som en ängel, med en nybryggd kaffekopp och viskade god morgon i mitt öra. Det är en laddad tjej här hemma idag, en som minsann inte alls har haft svårt att vakna denna morgon. Som springer omkring och pekar med de små fingrarna upp i taket och sjunger -tipp tapp tipp tapp. 

För att, idag så ska det ju lussas på förskolan.

Och Lucialinnet med tillhörande glitter, hänger färdigt i hallen.

DSC_7886

Och det ska bli så mysigt så det är inte klokt, att få gå på lussefirande idag.

Tyvärr så får jag ju inte ta med mig kameran. Så är reglerna, när det gäller förskolorna i stan. Det hade ju varit helt fantastiskt att få fota där, utomhus, bland alla ljusen. Ha några foton som minne, av Signes första luciatåg. Så galet tråkigt, men förståeligt samtidigt,  såklart.

DSC_7893DSC_7883

Det vinkades hejdå i fönstret i morse, åt pappan.

Med en sidfluffig morgonfrisyr.

Älskade vackra unge.

Nu kör vi fredag!

Read More

01 Dec Att ha en sån där liten men stor faster.

Igår, så låg dem där.

Mitt på golvet, på varsin fårfäll.

DSC_7008

Signe och faster Ella.

Vilade lite, efter en promenad ute i kylan.

DSC_7007DSC_7005

Och jag blir ju som vanligt alldeles fladdrig inombords.

Det flyger omkring kärleksfjärilar åt olika håll, till både höger och vänster och uppåt och neråt, därinne i bröstet på mig. Tänk lilla Ella, som var i Signes ålder, första gången som jag träffade henne. Och nu är hon stora fastern, som har sådär bra tips och råd. Som klappar Signe i pannan när de vilar och som gör armband åt henne, i gulaste gult , bara för att hon vet att det råkar vara Signes favoliiit färg.

Ah.

Tänk.

Read More