Ninnie Södergren | Nikon 50 mm f1
205
archive,tag,tag-nikon-50-mm-f1,tag-205,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.2,vc_responsive

14 Apr Att liksom ha en fyraåring.

Ah.

Det är ju inte riktigt klokt.

Men, idag så blir hon liksom fyra år!

Min lillskrota.

 

DSC_5557 (kopia)

 

Och i morse så sjöng vi och delade ut paket tillsammans med skinksmörgås och havregrynsgröt med hallonsylt på. Frukosten som gäller just nu. Vi ojjade oss och hade oss, över hur attans stor hon har blivit. Hon den där lilla kraken med boxarnäsa som tittade ut idag för fyra år sen.

Åh vad vi älskar henne.

 

DSC_5555DSC_5564 (kopia)

 

Det var läge för partyblus idag tyckte Signe.

Och sen så packade vi om innehållet i dagisryggsäcken. Flyttade allt från den gamla nyckelpige-ryggan, till den nya stortjejs-väskan som hon bland annat fick i morse i present.

En rosa med stjärnor på, från Gap.

 

DSC_5569 (kopia)DSC_5572

 

Min stora lilla tjej.

Och i eftermiddag så ska det bakas inför kalas i helgen.

Sen, så kanske (vad vet jag) det kommer en lite större överraskning också, efter dagis.

En lite större överraskning som det går att bo i, typ.

Ujuj.

 

Read More

20 Okt Att ha fotat Alma och grabbarna.

I förra veckan så skuttade jag omkring med kameran i högsta hugg, för att fota Alma och grabbarna. En så otroligt söt liten tjej, med ett leende som, när det tittade fram, skulle få vem som helst på fall. Och grabbarna, som var så duktiga med henne. Jag blev alldeles varm i hjärteroten.

Vilket härligt gäng.

 

1298

 

Ah.

Hon har det bra där, lilla Alma.

Skrattandes i famnen på den ena, och sen den andra.

 

1631413

 

Det är ju så vansinnigt roligt att fota porträtt.

Det är ju bara så.

Och speciellt när man har att göra med järngäng som dessa.

Read More

02 Sep Att köra höstruskig onsdag.

DSC_5026 (kopia) (kopia)

 

God morgon i höstrusket!

Onsdagen är här, september är här och med september så kom rusket.

Och både mamman och Signe höll på att blåsa bort under promenaden till förskolan.

Ujuj.

 

DSC_5012 (kopia) (kopia)

 

Det har inhandlats lite bomullsgarner till den blivande höstmössan. Det blir lite samma färger, som den jag gjorde i våras.  Det har blivit lite av en tradition, att virka en mössa inför varje säsong. Jag älskar de där pastelliga matta färgerna tillsammans.

Nu ska det iväg och fotograferas, eller fotoferas som Signe säger, härliga människor till en ny broschyr.

Så, nu kör vi onsdag!

Tjopp tjopp.

Read More

28 Jul Att måla mönster på gamla bord.

DSC_3198 (kopia)

 

Ah.

Jisses.

Det regnar idag igen.

Hör. Och. Häpna.

Det går ju tyvärr inte riktigt att låta bli, att bli lite lätt påverkad av vädret, när det gäller inspiration och sånt. Så är det för mig. Det här grå, som vi för den delen stått ut med under hela vinterhalvåret också, är inte så inspirerande, så att säga. Men nu kommer ju värmen, säger dem. Från Polen, den här gången. Vi får la se ifall det blir någon värme, lite bad och sol den här sommaren. Pappan har börjat arbeta igen och Signe är ledig ett par veckor till. Och jag har börjat fylla på i kalendern inför höstens projekt. Hösten, liksom! Den är här snart igen.

Som om den någonsin varit någon annanstans än här hos oss, sen förra året.

 

DSC_3590 (kopia)

 

När vi var upp i Dalarna nu, intill släkt och familj och älvbrus, så tog jag mig an ett gammalt bord. Ett brunt, litet och runt gammalt bord med slitna kanter. Jag slipade det, slängde på lite grå bets och målade mönster på det. Att stå sådär ute i naturen och skapa, är ju helt vansinnigt härligt. Och bordet passade perfekt inuti nya stugan som byggts till på tomten.

 

DSC_3461 (kopia)

 

Nu ska vi köra onsdag.

Garderobsrensning, står på schemat!

Vi hade hellre åkt och badat, typ.

Read More

13 Mar Att hitta kärlek i frukostskålen.

Titta.

Vad jag hittade bland frukostflingorna i morse.

DSC_4988 (kopia)

Den bara låg där, mitt i.

Och tänk, vad en hjärtformad flinga kan göra, en alldeles för tidig fredagsmorgon.

Inte visste väl den, när den skapades tillsammans med alla de andra fullkornsflingorna från Coop, att den skulle göra underverk för en trött småbarnsmamma en alldeles för tidig fredagsmorgon som denna. Ne, det hade den säkert ingen aning om. Det är trevligt, med lite kärlek i filskålen, måste jag säga.

DSC_4951 (kopia)

(Skålarna är från Bloomingville och var en födelsedagspresent).

Ja.

Då kör vi fredag!

Sprider lite kärlek, i och utanför frukostskålen.

Att det är fredagen den 13:e idag, bryr vi oss inte om, alls.

(peppar peppar)

Read More

21 Jan Att älska den där fantasin.

_DSC1328

Jag fick färska bullaj i morse.

Serverade på en bricka, som egentligen var ett lock till ett pussel. Sen blev det en tårta, plötsligt. Och jag fyllde år. Och innan jag fick stoppa den första tårtbiten i munnen, så var jag tvungen att plocka bort ljusen från tårtan. Det var fem ljus där i. Så många. En hel hand.

Det är roligt nu, hur fantasin liksom hoppar från höger och vänster och fram och tillbaka. Hur saker och ting sitter ihop, men ändå har helt olika sammanhang, egentligen. Det är så galet roligt, med alla lekar och hur verkligheten och vardagen tar plats i dem, i olika konstellationer.

Så kul!

Onsdag idag, alltså.

Mitt i veckan och snökaos ute.

Snön har absolut inte bestämt sig, åt vilket håll den tänker landa. Åt vilket håll, den är påväg. Den liksom far och flyger, lite som den vill, just där och då. Vilket gör att du knappt ser något, när du går i motvind, märkte jag nyss. Du går emot den, men har den samtidigt bakom dig. Och den piskar i ansiktet, samtidigt som den ger dig en skjuts framåt. Den är alldeles vimsig, snön.

Nu fortsätter vi med onsdag!

Read More

18 Okt Att ha hämtat på Longhorn, i stället.

Förra helgen så skulle Signe sova hos mormor och morfar. Och vi skulle på inflyttningsfest i vännernas nya fina villa. Men i stället så hade vi magsjuka här hemma och det blev en lite mer ofestlig tillvaro, än vad som var tänkt från början. Och sen dess så har Signe pratat om att få sova hos mormor och morfar.

Därför så tyckte vi att det passade utmärkt den här helgen i stället.

Hon gick omkring här i hemmet, med den lilla ryggsäcken redan i morse och packade ner sånt som eventuellt skulle behövas hos mormorn och morfarn till kvällen. Kikar´n, Pippis häst, Bean, Ipaden, telefonen som spelar musik och tomten från svamphuset. Jag gick efter med en annan väska och packade i andra saker. Sånt som pyjamas, extrakläder och tandborste. Sånt som kanske inte är lika nödvändigt som pippis häst, men som ändå kan komma till användning. Kanske.

DSC_2519 copyDSC_2527 copy

Och vi då.

Jo, vi bokade bord på en av stans restauranger. Men insåg sen, att vi faktiskt inte alls orkade gå på restaurang ikväll. Att vi efter en fullsmockad vecka, hellre ville köpa hem mat. Så vi tog en sen kvällspromenad i stan och gick förbi dem som är bäst på grillat och moffiga pommes här i stan, Texas Longhorn.

Så, nu sitter jag här, mätt och belåten och tuggar på ett tacochips som serverades till rätterna.

Helt okej endå.

Read More

17 Okt Att ha haft en sån där dag i hemmet.

Vi har haft städdag idag.

Hjälpts åt.

Städat hela hemmet, skurat och haft oss.

DSC_1923 copyDSC_1943-Recovered

Sånt måste ju också göras med jämna mellanrum.

I vardagsrummet så spelades Icona Pop (All night, är vår favvo) på högsta volym medan vi skötte städsysslorna. Jag sprang omkring med min överdrivet gröna dammsugare och Signe kom efter med sin, sin lilla dösöta Electrolux som låter som en riktig dammsugare. ”-Den inge falig mamma?! Den baja låte högt”, säger hon alltid, innan hon vrider på den lilla ratten. För att liksom förvarna mig, eller mest henne själv, att det kommer att komma ett burrande ljud från den där lilla mackapären snart.

DSC_1947 copyDSC_1937 copy

Sen, när golven glänste och hemmet doftade citronmeliss, så kom mostern över på fika.

Och jag behövde ju knappt nämna att jag funderade på att möblera om, ha soffan mot tavelväggen i stället för mitt i rummet.

-Vi gört! sa Lina och flög upp från soffan. Sånt här gillar hon minsann! Flytta runt möbler och komma med fantastiska idéer när mina kör ihop sig lite. Så, det gjorde vi. Flyttade soffan och matbordet och den gamla 1700-tals kistan åt både höger och vänster, medan Signe satt i soffan med sin filt och tittade storögt på oss. -Va ska ni göja? frågade hon och undrade vad sjutton gubbar vi höll på med bland alla möbler.

Och jo visst, nu har vi en taklampa mitt över soffan som liksom lyser precis ovanför huvudet på den stackaren som sitter där. Men den ska ju flyttas. Och matbordet blev trevligare vid det ena fönstret, där jag ofta sitter och jobbar och pluggar. Och den där tunga tunga 1700 -tals kistan fick en ny plats. Vi blev väldigt nöjda. Och pappan kom också hem på eftermiddagen och såg väldigt nöjd ut, så efter några få justeringar, så har vi liksom nu ett nytt vardagsrumsmöblemang.

Jajamensan.

Read More

16 Okt Att ha fotat en Helena.

Där stod jag i hagen, med lera upp till fotknölarna.

Jag visste precis vad jag var ute efter. Och Helena hade förklarat, hur hon helst ville att bilderna skulle bli. Lera till fotknölarna spelade ingen roll, jag visste vad som skulle göras och ingen kladdig lera kunde stoppa mig. Kanske om det kom en galopperande ko där i hagen. Eller, galopperar kor ens?

I allafall.

Här är lite bilder från Helenas fotografering.

helenaDSC_1400DSC_1454DSC_1731DSC_1795DSC_1847DSC_1879DSC_1801

Och jag tycker att vi fick till det ganska bra.

Jag sprang omkring där i geggan och smattrade med kameran, medan Helena var superduktig på att få till det där harmoniska och romantiska uttrycket som vi ville åt. Jag älskar miljön och känslan som jag tycker att bilderna förmedlar. En känsla av frihet och harmoni, med en touch av romantik.

Typ.

Read More

15 Okt Att ha sprungit sitt första lopp.

Alltså.

Idag när jag hämtade Signe på förskolan, så låg det ett diplom, en nummerlapp och en liten guldmedalj i hennes låda. Kärleksfjärilarna hoppade bungyjump i bröstet på mig och jag sprang ivrigt in på avdelningen. Möttes av en hysteriskt glad tvååring som studsade av iver när hon såg mig. Hon hade så mycket att berätta så att det liksom inte gick att berätta det. Allt förvandlades bara till överskottsenergi och behövdes studsas ut. Och när hon hade samlat sig lite, så fick jag minsann veta att hon hade sprungit Bamseloppet idag och att de stora tjejerna, femåringarna, hade stått och hejat på henne. Klappat händerna och skrikit ”Heja Signe, Heja Signe”.

På vägen hem så visade hon precis hur allt hade gått till. Och diplomet, nummerlappen och medaljen hann landa på marken både en och två och tre gånger, medan historien om Bamseloppet berättades med en fantastisk inlevelse. Och åter igen, de stora tjejerna hade minsann stått och klappat händerna; -Såhäää! skrek hon av lycka… och visade hur de hade klappat och hur de hade skrikit ”-Heja Signe, Heja Signe”.

DSC_1905 copy

När vi kom hem så hade pappan kommit hem tidigare från jobbet, vilket gjorde att ivrigheten som precis hade landat på 70 på en skala från 1-100, på vägen hem. Gick upp igen, till 110! Och sen så var historien om Bamseloppet igång igen. Jag tittade på henne, kärleksfjärilarna tuppade av, en efter en. Älskade älskade unge!

”-Och de stoja tjejena klappade handarna såhääää” ”-Heeeeja Signe, Heeeeja Signe” sa dom, till mig. Hon vek den lilla handen i höjd med bröstet och pekade på sig själv, som en liten avslutning på historien.

Jag älskar när hon berättar. Älskar när hon är sådär glad och bara vill få ur sig allt sådär överdrivet snabbt så det liksom knappt ens går att få ur sig någonting alls. Och jag älskar henne!

Aj!

Sådär så att det värker.

Read More