Ninnie Södergren | photoshop
114
archive,tag,tag-photoshop,tag-114,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive

18 Jan Att ha blivit med kalasiga festskor, med klack.

DSC_1187

 

Hej och välkommen måndag!

Dags för en ny vecka, med fortsättning på ett dökul projekt på Berghs, ett spännande möte och massor av småpyssel som måste göras färdigt och skickas iväg. I lördags så tittade farmorn in efter en vända på stan och med sig så hade hon ett par helt galet kalasiga festskor, med klack. Ett par kalasiga festskor som inte tagits av sedan dess. Och vilket tur då, att vi var bjudna på kalas igår.

Åh så fin hon var min lilla gosa.

Nu kör vi måndag!

Read More

02 Sep Att köra höstruskig onsdag.

DSC_5026 (kopia) (kopia)

 

God morgon i höstrusket!

Onsdagen är här, september är här och med september så kom rusket.

Och både mamman och Signe höll på att blåsa bort under promenaden till förskolan.

Ujuj.

 

DSC_5012 (kopia) (kopia)

 

Det har inhandlats lite bomullsgarner till den blivande höstmössan. Det blir lite samma färger, som den jag gjorde i våras.  Det har blivit lite av en tradition, att virka en mössa inför varje säsong. Jag älskar de där pastelliga matta färgerna tillsammans.

Nu ska det iväg och fotograferas, eller fotoferas som Signe säger, härliga människor till en ny broschyr.

Så, nu kör vi onsdag!

Tjopp tjopp.

Read More

13 Feb Att minnas Polly pocket.

Alltså.

Jisses.

Minns ni Polly Pocket?

_DSC2792 (kopia)

Den ovan på bilden, är min systers gamla.

Jag minns att jag hade en gul, som var som en hårsalong inuti.

_DSC2780 (kopia)_DSC2779 (kopia)

Vi hittade den här hemma hos mormorn idag. Mosterns gamla Polly Pocket version, som liknar någon slags trädgård. Med två gubbar till. Två små trädgårdsmästare, kanske. Två små små gubbar, som ligger därinne i trädgården och skramlar, när du stänger locket.

Och jag minns det där skramlandet.

_DSC2776 (kopia)

Jag minns hur jag och min syster och våra vänner hade varsin polly pocket, som skramlade sådär när de stackars små gubbarna inuti, slog omkring därinne i sin lilla värld. Hur kompisarna i skolan, också hade en varsin, som ofta stod på bänken under rasten. Och det lektes i varandras små världar, hälsades på och byttes åt höger och vänster.

Ah.

Det var verkligen döcoolt då, att ha en Polly Pocket.

Minns ni?

Read More

09 Dec Att ha en rumpnisse i fluffig mössa.

-Jao vill ha den hä på dagis!

Sa Signe och skuttade omkring i min fluffiga mössa, i morse.

Halvt påklädd och redo för förskolan.

DSC_7541DSC_7545

Det hade antagligen fått plats tre Signe huvuden, i den där fluffiga mössan.

Tre Signe huvuden och en rumpnisse.

DSC_7548

Jag längtar efter henne idag.

Min rumpnisse.

Och jag har haft näsan i böckerna hela dagen hittills. Förrutom när jag spatserade gatorna ner, för att hämta ett par paket på posten med julklappar i. Jag är i princip färdig med alla julklappar redan. Nu väntar jag endast på leveranserna, så det blir ett vansinnigt springande på posten, framöver.

Ner med näsan i boken igen.

Tjopp tjopp.

Read More

07 Nov Att ha varit på minisemester, del 1.

Tänk vad skönt det är, att ibland bara komma till en helt annan plats.

Bara sådär, över ett par dagar.

Mellan tisdag och torsdag så packade vi ihop oss, åkte iväg på minisemester till Tällberg. Jag älskar småstäder där ofta lugnet infinner sig, på ett helt annat sätt än här hemma i staden. Och just för att vi bor mitt i stan, så är det skönt med miljöombyte emellanåt. Komma utanför stadens brus. Precis så som vi gjorde nu. Bland röda husknutar, dalahästar och lugna simtag i poolen till spamusik.

DSC_4702DSC_4694DSC_4714DSC_4710

Och sen det här då, som är så charmigt så att jag tror att jag smäller av en smula.

Hittade den på dörren intill en liten stuga som hade fönstren fulla med vackra krukor.

DSC_4706

Just för att det är en så personlig lapp, skriven med tjock tusch, på kartong.

Inga konstigheter.

DSC_4737

Och vi har badat.

Massor!

DSC_4747DSC_4717DSC_4721

I den jättestora poolen som var alldeles stilla, när vi inte plaskade som galenpannor i den. Signe som alltid varit lite rädd för vatten, plaskade som aldrig förr. Hon var totalt orädd och simmade själv omkring med sina gigantiska armpuffar. Vi körde simtävlingar och hoppade och lekte mer än en gång per dag i den där poolen. Signe skrattade så hon kiknade, när hon fick spänna den lilla kroppen, så att hennes mamma kunde köra rally framåt genom att hålla i hennes fötter medan mamman sprang på botten. Det plaskade och gick undan och vattnet var inte alls läskigt, ju.

Ah.

Det blir fler besök i Tällberg.

Helt klart.

Read More

03 Nov ninniesodergren.se Levande foto & design.

Ja.

Då var jag egenföretagare, då.

Det är ju detta, som liksom har bubblat i mig, den senaste tiden.

Det är ett yttepyttelitet företag, än så länge.

Men det är mitt!

Mitt alldeles egna.

ninniesodergren.se levande foto & design

Och ikväll, så har det pillats med Facebook sidan. Sådär länge, så att huvudet snurrar. Att det ens fanns så otroligt mycket justeringar till en facebooksida. Så var det inte på min tid, på min facebooktid, när min personliga sida skapades. Ne, minsann. Då var det lite text och en profilbild som räckte.

Ujuj.

ninniesodergren.se levande foto & design

Men nu kan ni alltså boka in fotograferingar, även via min Facebooksida genom att skicka ett meddelande där.

Gå gärna in och gilla den!

Jag vill också passa på att säga tack till min familj och till mina fina vänner, som stöttat och peppat mig till att våga ta det här steget.  Ett lagom stort steg, som känns som ett gigantiskt jättekliv för mig. Jag är liksom lite lite närmare nu, till att göra något som jag verkligen brinner för och älskar.

Så, tack mina fina för peppet!

Read More

30 Okt Att ha träffat en lövskeptiker.

Ujuj.

Idag så har dagen verkligen gått i ett.

Och i morse så hade jag en galet rolig fotografering.

Jag fotade en lövskeptiker, mitt i en lövhög.

alve

Men lövskeptikern mjuknade efter bara ett par minuter. Plockade fram den där döcharmiga smilegropen som han gömt där i kinden och prasslade, grävde och tjöt av förtjusning, i lövhögen. Och jag, jag kastade löv som en galenpanna, höll i kamera och i reflexskärm samtidigt som den ena handen var klädd med en handdocka, som föreställde en uggla. Här gäller det att klara av minst tre saker samtidigt, minsann.

Men åh vad roligt vi hade!

Och åh vad roligt det är, det här.

Read More

26 Sep Dagar som känns lite som bakåt i tiden.

DSC_8149

Idag så hade vi turen, att ha en ledig fredag tillsammans.

Tillsammans med både mormorn och morfarn och mostern.

Det hör ju liksom inte direkt till vanligheterna, att alla råkar vara lediga samtidigt, samma dag och kan spendera en hel eftermiddag tillsammans. Men så var det idag. Vi var liksom lediga allihopa, tillsammans.

Och vi började med en lång lunch ute på Björnön.

DSC_8139DSC_8141

Där Signe och Lina senare hittade ett stort träpussel, som Signe la själv två gånger. Och mannen som hade gjort pusslet, slog sig ner i soffan mitt emot och sörplade på sitt kaffe, medan han tittade förvånat och storögt på tvååringen. Hon är en riktigt pysseltjej, Signe. Och älskar allt sånt där som ska passa ihop och flyttas runt och som har en speciell plats. Så det här med pussel, är ju liksom ingen match.

DSC_8230DSC_8215DSC_8161DSC_8202

Vi tog en sväng med bilen efter maten och hamnade i en ödelagd lekpark.

-Dä vill ja leka! Skrek Signe och pekade med det lilla fingret mot parken när vi åkte förbi.

Lekparken såg sådär ledsen och bortglömd ut, flagnade färg och rostade lite. Och om det inte hade blåst så ute, så hade du antagligen kunnat höra en nål falla ner på trottoaren intill. Helt öde!

Men, sen kom ju vi dit.

Och då var det inte så tyst längre.

En familj med en tvååring, som gick bananas på alla de gamla ödsliga lekparksmojängerna.

DSC_8194DSC_8221DSC_8188

Tänk, vad jag älskar såna här dagar.

Älskar!

Dagar tillsammans med min familj.

Dagar som känns lite som bakåt i tiden. Bara för att vi är tillsammans, alla fyra. Och nu fem, med Signe. Dagar när Lina och jag brister ut i ett hysteriskt fnissande vid matbordet, åt något internt som vi kom på vid samma tidpunkt under en konversation. Och efter en liten stund så smittar vi ner mamma, som också hamnar i fnisspsykos. Och nu har även Signe börjat hålla den lilla handen över nästippen, när hon ser att vi gör så.

Och fnissar lite, hon med.

Så.

Där sitter pappa, morfarn, mitt emot fyra stycken hysteriskt fnissande tjejer. Han har haft många år på sig, att lära sig, hur han ska förtränga, se förbi fnissandet. Eftersom det oftast brukar avta med tiden. Det går liksom inte att hindra. Det har han förstått för längesen. Så han fortsätter konversationen i precis samma tempo som innan. Försöker se förbi det. Se ljuset i tunneln, så att säga. Och då, då fnissar vi ju ännu mer.

Ah.

Och nu har han ju liksom fyra tjejer att handskas med plötsligt.

Ujuj.

Read More

17 Sep Att starta med prickigkorvsmörgåsfrukost.

God morgon!

Någon mår lite bättre idag.

Och intar en liten prickigkorvsmörgåsfrukost vid det lilla bordet, i det lilla egna rummet.

DSC_7663 copyDSC_7662 copy

Idag så startar vi dagen med en playdate.

Vi ska möta upp bästa vännen Malte i lekparken idag och snutta med hans nya lillasyster. Äta galet goda brownies med kokos på och sörpla kaffe och saft. Dagen kan ju verkligen börja sämre, verkligen.

Ha en jättefin dag!

Read More