08 okt Att ha fotat en Lennox.

Och om storebror Levis var lite skeptisk till kameran, till en början.

Så var lillebror Lennox, väldigt skeptisk.

Vad sjutton är det där för hemsk och stor mojäng som hon trycker upp i ansiktet på mig?

Le?

Nej, det tänker jag minsann inte göra.

Jag förstår honom.

Tänk vad konstigt det måste vara som barn, när jag kommer med den där smattrande mojängen.

Men när vi hade testat att trycka på knappen tillsammans ett par gånger, ta lite foton på träden ovanför parken. Då släppte det lite och Lennox insåg mer och mer, precis det som jag insett, att den är en helt ofarlig och vansinnigt rolig mojäng. Och sakta men säkert, så började hans vackra leende att smyga fram.

Och här har det minsann släppt, helt och hållet.

Härliga härliga unge!