ninniesodergren.se | Att ha firat honom.
17991
post-template-default,single,single-post,postid-17991,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

30 jun Att ha firat honom.

I fredags morse så smög Signe och jag upp.

Bredde rikligt med smör på två bitar hönökaka och la över ett par bitar herrgårdsost. Gjorde i ordning en stor skål med vindruvor och ett stort kallt glas oboy. Ah, han äter frukost som en tonåring fortfarande, den där pappan. Och ja, i fredags så fyllde han trettio år, han med.

Sen sjöng vi, med fantastiskt graciösa morgonstämmor och hurrade, högt och tydligt.

Signe avslutade sången med ett litet glädjeskutt.

 

DSC_2456

 

När vi hade suttit där i sängen och mumsat hönökaka med alldeles för mycket smör på (för min smak) och knaprat på de kalla vindruvorna, så knackade det helt plötsligt på dörren.

Och där stod släkten.

Klockan åtta på morgonen, så stod de där och sjöng.

 

DSC_2487 (kopia)

 

Vi klämde i oss lite budapestbakelser, tårta och hallonbakelser medan vi pratade om hur det faktiskt kändes nudå, att fylla trettio år. Och det var så roligt att träffa alla! Det var ju så otroligt längesen. Två somrar sen, för att vara exakt, sen vi sågs sist, några av dem. Så, det var en härlig överraskning. Och det är ju inte direkt varje dag, som vi äter bakelser och träffar släktingar i vardagsrummet, sittandes i endast nattlinne.

Bara det, är ju en överraskning i sig.

 

DSC_2475 (kopia) (kopia)DSC_2901 (kopia)

 

På eftermiddagen så ramlade det in fler släktingar.

Och jag tror, eller jag vet, att han hade en riktigt fin trettioårsdag, den där pappan.

Så.

Nu firar vi semester som trettioåringar, för allra första gången, båda två.

No Comments

Post A Comment