ninniesodergren.se | ninnie
1
archive,paged,author,author-ninnie,author-1,paged-33,author-paged-33,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

13 mar Att hitta kärlek i frukostskålen.

Titta.

Vad jag hittade bland frukostflingorna i morse.

DSC_4988 (kopia)

Den bara låg där, mitt i.

Och tänk, vad en hjärtformad flinga kan göra, en alldeles för tidig fredagsmorgon.

Inte visste väl den, när den skapades tillsammans med alla de andra fullkornsflingorna från Coop, att den skulle göra underverk för en trött småbarnsmamma en alldeles för tidig fredagsmorgon som denna. Ne, det hade den säkert ingen aning om. Det är trevligt, med lite kärlek i filskålen, måste jag säga.

DSC_4951 (kopia)

(Skålarna är från Bloomingville och var en födelsedagspresent).

Ja.

Då kör vi fredag!

Sprider lite kärlek, i och utanför frukostskålen.

Att det är fredagen den 13:e idag, bryr vi oss inte om, alls.

(peppar peppar)

Read More

12 mar Att ha morgonsol, i det lilla rummet.

DSC_4884 (kopia)

Den gör något med oss människor, den där vårsolen.

Och det var så härligt i morse, när den lös in i det lilla rummet.

Signe satt i sängen och läste böcker medan jag gjorde frukost.

1

Och sen så satt vi där vid frukostbordet och pratade om hur duktig hon var på att cykla igår. Det var första gången som hon verkligen cyklade på sin trehjuling, långa envisa sträckor. Och i nedförsbacke. Körde rally. Och vi pratade om den där farbrorn som var lite läskig. Som jagade oss med bilen.

-Fast egentligen, förklarade jag.

-Så var det en snäll kille, som sopade undan allt grus åt oss. 

-Du vet, så att det ska gå ännu lättare att cykla sen.

DSC_4901 (kopia)

Och när Signe kommer hem från förskolan, så väntar en överraskning.

Ett par nya gummistövlar, i favoritfärgen gult.

Nu, kör vi torsdag!

Read More

11 mar Att vara i en inlärningsprocess.

Lekte lite med ljuset idag.

Eftermiddagsljus, studioljus och blommor, i en härlig blandning.

_DSC4713

Jag är ju så ny så det är ju inte klokt, när det gäller softboxar och studioljus och allt sånt där. Sånt som helt plötsligt ska passa ihop med mina kamerainställningar och mitt sätt att fotografera. Det kommer att ta tid att lära sig. Det är ju inte bara att ställa upp de där boxarna och smattra med kameran hejvilt mot olika objekt. Ne. Här ska allting ställas in och göras rätt och vinklas åt olika håll, beroende på vad och vem som står framför kameran. Och allt sånt där, kommer att ta tid att lära sig.

Men jisses, så kul det är!

Read More

11 mar Att ha onsdag, naturligtvis.

_DSC3682 (kopia)

Nu är förrådet påfyllt.

Från Naturligtvis, naturligtvis.

Håll i hatten, det är onsdag!

Och det blåser ute, så håll i hatten, bokstavligen. Men solen tittar fram och fyller på vår energibehållare lite, gör så att vi orkar den här sista spurten innan allt ska vara klappat och klart inför nya utmaningar i livet. Jag har några kurser kvar, som ska läsas samtidigt under väldigt kort tid. Jag har ju en förmåga att göra så, läsa hysteriskt under kort tid. Bara för att få det färdigt så fort som möjligt. Och, det har väl gått ganska så bra hittills.

Så, nu spurtar vi.

Hej och hå.

Och kör onsdag!

Read More

10 mar Den är lika kaosartad, som ett gäng fladdrande fjärilar.

_DSC4608_DSC4610_DSC4611

Jisses.

Tänk vad de där kärleksfjärilarna gör sig påminda ibland. De fladdrar ju omkring där inuti mig, som galenpannor, jämt och ständigt. Men ibland så fladdrar de till så vansinnigt mycket så att det nästan gör ont i mig. När jag tittar på henne, så tuppar de av. Måste hämta nya krafter och liksom återhämta sig, innan de kan fladdra vidare i obestämd riktning. Åt höger och åt vänster och uppåt och neråt och bakåt och framåt fladdrar de, som om det gällde livet.

Ah.

Kärleken till min dotter, alltså.

Den är lika kaosartad, som ett gäng fladdrande fjärilar.

Read More

09 mar Att älska dessa snygg-böcker.

_DSC4386

I morse så sipprade solen in igenom de lätta vita, lite halvt fördragna gardinerna.

Och jag lämnade en överglad snart-treåring på förskolan tidigt i morse. Vi vinkade hysteriskt i fönstret och gjorde slängkyssar, sådär som Roger gör. Roger, i serien Hotell Gyllene Knorren. En julkalender, som gick för ett par år sen. Han gör nämligen hysteriska slängkyssar.

Så, det gör vi med.

Varje morgon.

_DSC4374

På måndagar så gäller det ju verkligen, att lägga in en högre växel än övriga dagar.

Det är ju så vansinnigt segstartat så det är ju inte riktigt klokt. Helst så vill jag sitta där i köket, nynna på någon trevlig melodi och sörpla på min kaffekopp, i timmar. Men i stället så blir det alltid bråttom, på måndagar. Av någon konstig anledning så lurar klockan oss, varje måndagsmorgon. Hoppar några steg framåt i onödan och gör att vi får dra på ett lite högre tempo för omväxlingsskull.

Typiskt måndagar säger jag bara.

Men sen så, när alla väl är på plats, då håller måndagen ett lite lugnare tempo igen.

Och på eftermiddagen så tittade faster Amanda in på lite fika.

_DSC4395

Ah.

Och de här fina böckerna, fick jag av min bästa vän i födelsedagspresent.

Helt fantastiska.

Älskar snygg-böcker.

Read More

08 mar Att ha fått en “jag tror på dig” -present.

Den där trettioårspresenten, alltså.

Vår klippa, min sambo och Signes pappa, hade ordnat så att jag skulle få den absolut bästa trettioårspresenten någonsin. En present som säger; “jag tror på dig” och som ger mig möjlighet, att utveckla min lilla fotofirma. Som ger mig en utmaning och möjlighet att utvecklas och ha helt andra förutsättningar att skapa levande foton oavsett väderprognos.

Ett Elinchrome blixt och softbox -kit med tillhörande kontroll, för att kunna styra ljus och blixt direkt från kameran eller iphone, ipad eller dator via Skyport Wifi.

1000371

Så, idag så har vi testat och ställt in och fipplat med allt det där tekniska.

Signe har fått stått i rampljuset, bokstavligt talat denna gång.

Bilden under, är tagen med endast en softbox igång.

_DSC4316 (kopia)

Jag har ju redan vansinnigt mycket idéer.

Men först måste jag ju lära mig allt det tekniska, läsa och klämma och känna och liksom vänja mig vid det här med studiofotografering. Något som jag aldrig någonsin pysslat med tidigare, men som gör mig enormt nyfiken. Och som jag har läst om mycket det senaste grå halvåret, när naturen inte riktigt varit sådär inbjudande för utomhusfotografering.

Ah.

Det här ska bli så galet roligt!

Read More

08 mar Att vara alldeles överväldigad och helt galet firad.

_DSC3974

Ah.

Vad ska jag säga.

Vilken helt fantastisk födelsedag jag fick vara med om igår.

Och vilka människor, jag har i mitt liv.

_DSC4028

Dagen började med sång och frukost på sängen av mina två hjärtan. Skönsång och tända ljus och två morgonruffsiga älskade, som uppvaktade mig tidigt på morgonen. Sen åt vi frukost i sängen, länge och mycket och jag kunde knappt bärga mig att få veta vad de hade hittat på att göra under dagen.

För det var ju hemligt.

Jättehemligt.

Sen knackade det lite försiktigt på dörren. Där stod en man med en stor blombukett, som skickats av mina fina föräldrar, som lever loppan i Thailand just nu. De ringde, från någon exotisk ö. Och med ett lite rangligt skypesamtal, så fick jag höra deras röster och fick skönsång även där.

Och sen strax efter det, så knackade det på dörren igen.

Och där stod min fina fina syster och hennes Kristoffer! “-Jaaaaaa!” skrek Signe och kastade sig i armarna på moster Lina. Tänk, då visste jag inte alls, att hela min dag skulle fortsätta att fyllas av människor som jag älskar.

På förmiddagen så plingade det hysteriskt på dörren. Vilket var jätteknasigt, eftersom alla mina nära vet att vi har en uråldrig ringklocka, som skrämmer livet ur allt levande, när den går av. Så, lite lagom smårädd öppnade jag dörren. Men där stod min bästa vän, med hela sin familj.

Med ett berg, en egenkomponerad tårta, av Delicatobollar.

Jag älskar ju såna.

Och jag älskar ju min bästa vän och hennes familj.

Åh, så glad jag blev!

_DSC4021_DSC4035

Sen fick jag slänga på mig jackan, skorna och vi packade ihop oss lite och gick iväg. Jag hade fortfarande ingen aning om vad som skulle hända. Men hade nu förstått, att Signes pappa hade ordnat dagen, precis så som jag hade önskat mig. En dag med vänner och familj.

Och några minuter senare, så anlände vi hemma hos farmorn. Där jag blev attackerad, med konfettibomber i trappen! Ett regn av stjärnor i mängder flög över oss, när vi kom upp med huvudet från trappen upp till köket. Och där var det ballonger och Prosecco och rinnande ostar och snacks och pastrami uppladdat som förrätt.

Och dukat för middag!

_DSC3983_DSC4072

Och alla var där.

Farmorn och Johan, Ella och hennes kompis Felicia och Amanda och Jonte och Nicolina och Sivan. Och vi och Signe. Och jag blev så otroligt firad och uppvaktad så det är inte klokt. Kände mig helt och hållet överväldigad över vilka människor som jag har i mitt liv. Som gjorde min födelsedag till den absolut bästa trettioårsdagen som en lagom gammal människa, kan ha.

_DSC4094

Och lite senare, så tittade Signes pappa fram bakom hörnet, med en trettioårspresent.

En trettioårspresent som inte bara var helt fantastisk, utan som säger “Jag tror på dig”.

Ah.

Jag kan inte annat än säga, att jag är överväldigad.

Tack alla, som gjorde min dag så speciell!

Tack.

Read More

06 mar Att gå ifrån 20…. nånting.

_DSC3702 (kopia)

Ah.

Då har det börjat.

Och i morgon så går jag ifrån 20….nånting och in i 30….nånting.

Jag kommer aldrig mer att forma läpparna sådär som om jag är påväg att vissla fram min ålder. Jag kommer aldrig mer att säga att jag är 20….nånting. Jag ska liksom in på ett helt annat spår nu. Bli lite klokare. Vuxligare. Och jag ser fram emot vad de närmsta tio 30….nånting har att erbjuda.

Jag är redo.

Read More