Att bli mamma är omtumlande på många sätt och vis. Helt plötsligt så förändras allt och man är ansvarig för ett litet liv som tar upp all ens tid. Ens värderingar blir annorlunda, det är inte lika viktigt längre hur man ser ut eller vad andra tycker, det är inte viktigt längre ifall allt följs enligt rutinerna eller ifall det är kliniskt rent hemma där du bor. Allt sånt där hamnar i en kategori som heter, ”ifall det hinns med”.
Man tvingas lära sig att saker och ting får komma lite som det går och dagarna får gå även fast du bara har sovit ett par timmar per natt. Det går. Att bli mamma är det bästa som någonsin har hänt mig. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Som att saker och ting fungerar trots att jag inte planerar dem sådär i minsta detalj, lärt mig att ta vara på tiden, lärt mig att vara en mer harmonisk människa, lärt mig att relationerna man har till sin familj och de nära är det viktigaste man har här i livet.
Och Signe, som är den vackraste som någonsin suttit sina små gosiga fötter på denna jord. Hon är mitt allt och det finns inte ens ord för hur mycket hon betyder för mig och hur otroligt mycket jag älskar henne! Jag älskar den där tiden som vi har tillsammans på morgonen, när vi smaskar fil med russin och havrefras framför Pippi Långstrump eller Loranga Masarin och Dartanjang, när hon tittar på mig med sina blå ögon och säger -Mamma och ger mig en puss, en sån där dregglig en som sitter kvar länge, hur det känns som att vi förstår varandra, sådär som bara mamma och dotter kan göra. JA, det är härligt att vara mamma. Det är härligt att vara Signes mamma. Världens bästa Signe.
Kommentera