Tacksamhet. Det är en känsla som kommer över mig väldigt ofta nu för tiden. Jag är tacksam för att jag har en frisk och härlig familj som jag älskar över allt annat, som får mig att må bra och som accepterar alla mina små brister och fel, precis så som dem är. Jag är så tacksam för att jag har fått den finaste dottern man kan tänka sig, frisk och kry och med en sån energi som ibland utvecklas till överskottsenergi och som ibland gör så att hon måste stampa det snabbaste hon kan med världens sötaste ben på en och samma plats tills hon inte orkar mer. Jag är tacksam för att jag har fått denna fantastiska dotter tillsammans med en väldigt fin man, en man som alltid finns där som min klippa och som är den mest kärleksfulla människa jag någonsin träffat. Han som jag skrattar tillsammans med tills jag får kramp i magen, han som genom en blick kan avgöra hur jag mår, han som alltid i alla lägen oavsett vad som sker finns där för mig när jag behöver stöd, han som säger ”vi ses snart mitt hjärta” när vi lägger på luren efter att vi pratat i telefon, han som Signe och jag kan reta gallfeber på men som älskar sina tjejer mer än allt annat. Det vet vi, för att han får oss att känna så.
Tacksamhet känner jag självklart också för att vi har en stor och fin familj runt omkring oss där det finns så mycket stöd och kärlek så det är inte klokt. Jag skrev förrut att när man får barn så inser man vad som är viktigt här i livet, det har jag gjort. Det som är viktigt här i livet är relationerna man skapar till andra människor. Till sin familj och till sina vänner.
Jag är så tacksam.
Kommentera