ninniesodergren.se | Livet
107
archive,paged,category,category-livet,category-107,paged-17,category-paged-17,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

06 jul Att bli lite skrämd av en Bison.

Ah.

Vi var ju i, på Kungsbyn förra veckan.

Jag rekommenderar verkligen alla att åka dit. Vilken fantastisk plats att tillbringa en förmiddag på. Där finns det djur och natur, det är öppet och rent och omsorgsfullt strukturerat. Dessutom så verkar de verkligen värna om djuren där. Något som självklart spelar en stor roll. De hade liksom inte snålat med utrymme.

Varken för besökarna eller djuren.

Det fanns gott om plats för alla!

 

DSC_2946 (kopia)DSC_2948 (kopia)DSC_2954 (kopia)DSC_2966 (kopia)

 

Lamorna.

Vilka fantastiska djur.

Så otroligt oproportionerliga, liksom.

Och alldeles underbara.

 

DSC_2969 (kopia)

 

Massor av grönt.

Och massor av plats.

 

DSC_3011 (kopia)

 

Till lunch sen så blev det våfflor.

Lyxvåfflor.

Och lite häng i den fantastiska trädgården!

 

DSC_3009 (kopia)DSC_3017 (kopia)DSC_3036 (kopia)

 

Bara det, att det fanns ett piano mitt i trädgården.

Och styltor, som pappan tappert kämpade med.

För, det hade ju gått förr det där med att gå på såna där.

Jourå, tillslut så gick han minsann några steg på de där.

 

DSC_2999 (kopia)

 

Och han då, lemuren som fick alla att dra på smilebanden lite med sin sköna stil.

Han väntade och väntade, på lunch när han satt där och toksoftade.

 

DSC_3068 (kopia)

 

Sen, så mötte jag honom.

Han som var någon slags blandning mellan forntiden och odjuret (i Skönheten och odjuret). Den där fantastiskt maffiga bisonoxen som liksom låg och slappade i sin hage. Jag försökte mig på att knäppa några bilder igenom gallret och nog blev jag lite skrämd, lite ranglig, när han sen reste på sig och vände sig rakt emot mig och den smattrande monsterkameran.

 

DSC_3072DSC_3073DSC_3075 (kopia)

 

Maffig, alltså.

Jo.

Och idag så har det regnat hela dagen. Vi hade spenderat några timmar på stan, en lunch och sen reafyndat ett hysteriskt svårt legohus som byggdes upp när vi kom hem. Småsmåsmå bitar, som skulle sitta på de mest otänkbara platserna. Pappan fick rycka in och rädda konstellationen medan jag och Signe fortsatte bygga med annat. Nu lyser solen igen, så nu hoppas vi på bättre väder i morrn.

Då blir det eventuellt åka av.

Read More

04 jul Att få rida häst igen.

DSC_3048 (kopia)

 

Igår var vi på Kungsbyn.

Alltså, vilket härligt ställe. Öppna stora ytor för alla djuren, rent och fräscht och omtänksamt. Där trivdes vi verkligen. Och där fanns det hästar, såklart. Första gången Signe red var ju när vi var på Furuvik djurpark för någon månad sen. Tänk, vilken modig tjej vi har. Då skumpade hon runt på en liten miniponny.

Bara det, mer än vad mamman hade gjort.

Och igår, så var det en lite större häst som stod där och väntade på oss.

 

DSC_3049 (kopia)

 

Och det var ju helt fantastiskt.

Att få rida på en så stor häst, mitt ute i det gröna.

 

DSC_3053 (kopia)DSC_3059 (kopia)

 

Den där lilla lilla kroppen som skumpade runt på den stora hästryggen.

Och mamman hade gåshud och fladdrande kärleksfjärilar i bröstet, en bit bort.

Min modiga lilla tjej.

Read More

02 jul Att möta Power Meet i år.

DSC_1887

 

Alltså.

Tänk vad dagarna rullar och nästan går in i varandra, när det är semester.

Vi njuter av tillsammanstiden.

Idag skiner solen, det vankas Power Meet i stan, bara ett par meter ifrån vårt hus och redan igår kväll så brummade det rejält utanför sovrumsfönstret. Vi bor ju liksom mitt i det, så vi får ju verkligen ta del av brummandet och folkfesten. Förra året, så flydde vi stan. Men i år så ska vi vara hemma och möta brumbrumfesten, ta del av den och liksom leva mitt i den, ett par dagar.

Nästa vecka, så åker vi nog iväg några dagar på Sverigetripp.

Vi får se.

Det är ju det som är så skönt med semester.

Det där, “Vi får se”.

Read More

30 jun Att pyssla med stendekoration på semestern.

Irina, en av våra nyfunna vänner från Grekland fick ju en helt vansinnigt bra idé sådär på kvällskvisten, dagen innan vi skulle åka hem. Det fanns ju massor av fina stenar på stranden. Ni vet, såna där runda, vita nästan överdrivet lena stenar. Och med dem så tänkte hon att vi skulle göra en sån där semesterklassiker. Skriva namnet på resemålet med stenarna och dekorera med blommor.

Så, sista kvällen gick åt till att planera stendekorationen.

Ah, och sen lite barndans, chokladglass och heta diskussioner med argsinta fransmän dårå.

 

DSC_2068DSC_2140DSC_2086DSC_2088DSC_2096 DSC_2077

 

Ah.

Och det blev ju faktiskt riktigt fint, tycker jag.

 

DSC_2215DSC_2204

 

Det gick tyvärr inte att ta något foto sådär rakt framifrån.

Då hade jag behövt sväva ovanför poolen.

Och det kändes som lite överkurs.

Read More

30 jun Att ha firat honom.

I fredags morse så smög Signe och jag upp.

Bredde rikligt med smör på två bitar hönökaka och la över ett par bitar herrgårdsost. Gjorde i ordning en stor skål med vindruvor och ett stort kallt glas oboy. Ah, han äter frukost som en tonåring fortfarande, den där pappan. Och ja, i fredags så fyllde han trettio år, han med.

Sen sjöng vi, med fantastiskt graciösa morgonstämmor och hurrade, högt och tydligt.

Signe avslutade sången med ett litet glädjeskutt.

 

DSC_2456

 

När vi hade suttit där i sängen och mumsat hönökaka med alldeles för mycket smör på (för min smak) och knaprat på de kalla vindruvorna, så knackade det helt plötsligt på dörren.

Och där stod släkten.

Klockan åtta på morgonen, så stod de där och sjöng.

 

DSC_2487 (kopia)

 

Vi klämde i oss lite budapestbakelser, tårta och hallonbakelser medan vi pratade om hur det faktiskt kändes nudå, att fylla trettio år. Och det var så roligt att träffa alla! Det var ju så otroligt längesen. Två somrar sen, för att vara exakt, sen vi sågs sist, några av dem. Så, det var en härlig överraskning. Och det är ju inte direkt varje dag, som vi äter bakelser och träffar släktingar i vardagsrummet, sittandes i endast nattlinne.

Bara det, är ju en överraskning i sig.

 

DSC_2475 (kopia) (kopia)DSC_2901 (kopia)

 

På eftermiddagen så ramlade det in fler släktingar.

Och jag tror, eller jag vet, att han hade en riktigt fin trettioårsdag, den där pappan.

Så.

Nu firar vi semester som trettioåringar, för allra första gången, båda två.

Read More

24 jun Att bjuda på fika med servis från Karin Mannerstål.

Idag så är vi alldeles ruffsiga.

Och tuffsiga.

Det regnar, igen.

Signe fick en servis av mormorn och morfarn för ett par dagar sen, som det leks med. Det dukas och serveras fika och paj och soppa om vartannat. Och de lyckliga Beorna och djuren och dockorna är nog proppmätta vid det här laget. Proppmätta, men nöjda. De ler liksom fortfarande och ser sådär allmänt lyckliga ut, hela tiden.

Så det går nog ingen nöd på dem inte.

 

DSC_2349 (kopia)DSC_2343 (kopia)

 

Den fina servisen kommer från Karin Mannerstål. 

Ni vet hon, den färgglada inredaren, känd från Äntligen hemma.

 

DSC_2341 (kopia)

 

Den här veckan så har semestern börjat på allvar för samtliga i familjen. Och vi tänkte ta det lite lugnt ett par veckor, gå på lite trettioårsfiranden och namnceremonier och välkomna australiensare tillbaka till Sverige. Men sen, sen så åker vi på en liten Sverigetripp och hälsar på goa vänner.

Men.

Nu ska det byggas tågbana.

Fikagästerna behöver smälta maten lite under tiden.

Read More

21 jun Att spendera kvällarna på stranden.

Ne.

Vi var ju inte sådär överväldigade över stranden i Grekland. Så vi höll inte till där på dagarna, utan spenderade dagarna uppe vid saltvattenpoolerna. Men, däremot, så tillbringade vi gärna kvällarna på stranden. Gärna tillsammans med våra nyfunna vänner som vi fick därnere.

Underbara människor som vi råkade hamna vägg i vägg med på hotellet.

Och Signe, Laura och Elise lekte nästan varje dag!

 

DSC_1766DSC_1788DSC_1762DSC_1818DSC_1836DSC_1830

 

Och här, här är vår racer, som vi hyrde.

 

DSC_1941

 

Vi tog ofta en sväng förbi baren, köpte med oss lite att dricka och tugga på. Sen så satt vi där, på solstolarna och tittade på solnedgången medan Signe lekte i sanden. Det var en magisk känsla. Att få vara tillsammans, där i den stunden. Trots att många människor satt uppe vid restaurangerna, så var det nästan helt tyst därnere, där vi var. Det enda vi hörde var det skvalpande vattnet och människor som knäppte med kameror mot solnedgången.

Underbart.

 

DSC_1923DSC_1938DSC_1936DSC_1934DSC_1981DSC_1979DSC_1972DSC_1960DSC_1927DSC_1926

 

Vi avslutade nästan alltid kvällarna, efter strandvistelsen, på pannkaka och glassbaren.

En vaniljglass i strut till Signe, en pannkaka till pappan och en choklad och mangoglass till mamman.

Ah.

Det är ju nästan som att vi längtar tillbaka, lite.

Read More

20 jun Att ha firat midsommar.

DSC_2268

 

Vi hade en jättemysig midsommar igår.

Och faster Ella hade bakat en supergod midsommar tårta till alla.

 

DSC_2260

 

I stället för att dansa runt en midsommarstång, så kom farmorn på, att vi minsann kunde dansa runt det nya altanbordet. Där fanns det massor av dansplats. Och Signe talade om för Sivan, att det inte alls gick att ha strumpor på sig och att han helst skulle dansa runt vattenpölarna.

Annars blev han blöt om fötterna, ju.

 

DSC_2263

 

Och sen så hakade alla på dansen runt altanbordet.

“Små grodorna”, “vi äro musikanter”, “raketen” och “såhär gör pojkar”… you name it.

 

DSC_2279

 

Den absolut allvarligaste delen av midsommarafton 2015, var definitivt boultävlingen på baksidan. Där var det stenhård konkurrens om segern vill jag lova. Och tävlingen togs på största allvar. Tystnaden, när de tävlande skulle kasta, var total. Koncentrationen, gick nästan att ta på.

Endå, så är den där vinsten fortfarande oklar.

 

DSC_2308DSC_2313DSC_2330DSC_2336

 

Ah.

Så mysigt, hade vi.

 

Och jag kan inte riktigt förstå att vi redan snart är i slutet på juni.

Nu får värmen ta att komma tycker jag!

Det är lite som babianen Rafiki i Lejonkungen säger; -Det är dagssss!

Read More

18 jun Att ha varit i Grekland, del 2.

Jo.

Vi körde ju all inclusive, vilket betydde att vi fick bära ett armband under hela vistelsen, som var biljett till all dryck, all mat och andra nödvändigheter. Ofta så låg vi precis vid poolbaren, där det ofta hämtades juice och vatten och öl och annat läskande som behövdes i värmen. Bredvid poolbaren så stod en man i en annan bar och grillade souvlaki-spett. Grillspett med olika typer av kött på, med bröd. Vilket var en perfekt lunch ifall vi inte var speciellt hungriga.

Värmen gör ju så att du inte är speciellt hungrig sådär mitt på dagen, så det var ju perfekt med grillkillen i närheten. Det fanns även korv med bröd att hämta nere på stranden, som låg bara några meter ifrån.

 

DSC_1697

 

Nästa bar på poolområdet tog ju ändå priset.

En pannkaka och glassbar, där de hade helt otroligt god choklad och mangoglass.

Ujujuj.

 

DSC_1858

 

Såhär såg vår pool ut, som vi delade med några av hotellgästerna.

Den låg bara ett par trappsteg ner från vår bakdörr.

 

DSC_1884DSC_2220

 

Där var vi massor på eftermiddagarna.

På dagarna så var vi nere vid poolområdet. Vi blev inte alls så förtjusta i stranden faktiskt. Den var liksom lite bortglömd där nedanför de fantastiska saltvattenpoolerna. Lite grå och trist, ifall ni frågar mig. Därför så hängde vi mest vid poolområdet.

Nära till allt.

Till choklad och mangoglass till exempel.

 

DSC_1701DSC_1711DSC_1726

 

Och mitt lilla hjärta.

Jag vet inte hur många gånger under den här resan, som de där kärleksfjärilarna uppenbarade sig i bröstet på mig med sitt hysteriska flaxande och pickande pirr. De flaxade omkring som galningar och liksom snurrade in sig i varandra, tuppade av och fick hämta nya krafter, för att sedan flaxa vidare. Som att jag blev omruskad av kärlek flera gånger om dagen.

Ah.

Kärleken till min dotter alltså.

Read More

17 jun Att ha varit i Grekland, del 1.

Det absolut härligaste på hela resan, från början till slut, var att få se Signes reaktioner på allting. Allt var nytt för henne ju. Att vara på en flygplats, checka in och lägga väskorna i konstiga lådor på ett rullband i säkerhetskontrollen och sen att flyga. Alltså, den underbara lilla människan, i den stora flygstolen. Och det var roligt! Roligt att flyga! Speciellt i starten. Som att åka “kausell”.

Det gillas ju, när det går undan.

Och sen känslan, när vi landar och dörrarna öppnas. Känslan av värme, utomlandsvärme som slår mot oss när vi kliver ner på trappan från flyget. -Nu är vi i Grekland älskling!

 

DSC_1665

 

Resan gick väldigt smidigt.

På så sätt så är det ju fantastiskt att resa charter.

Allt är redan planerat och organiserat.

 

DSC_1844DSC_1846DSC_1854

 

Vi bodde på Roda Beach resortKorfu, vilket var ett helt fantastiskt hotell. Rent och fräscht och trevlig personal som verkligen skötte servicen exemplariskt, verkligen. Vi hade hamnat helt rätt, det kände vi redan från början. Jourå, här kan vi spendera några dagar.

Helt. Okej.

 

DSC_1851DSC_1852DSC_1853

 

Vi kom fram på natten, så då var det bara att hoppa i säng, trodde vi.

Jag hade nämnt på bussen dit, att jag hoppades på att det fanns någon liten butik i närheten när vi kom fram, där vi kunde köpa lite yougurt eller liknande. Vi var ju lite småhungriga efter resan. Men, när vi anlände till hotellet så lotsades vi upp på restaurangen, trots mitt i natten och blev bjudna på helt fantastiskt buffé som de hade anordnat till oss som skulle komma.

Jourå, här kan vi va, tänkte vi, igen.

 

DSC_1669DSC_1674

 

Sen det här med saltvattenpooler.

Att det känns så fräscht att bada i pool.

Och den magiska känslan av att hoppa i plurret, direkt när vi vaknade på tisdagen.

 

DSC_1684DSC_1689

 

Aktiviteterna flödade runt poolområdet och den klassiska hotelldansen kördes med inlevelse av många av hotellgästerna med personal ett par gånger om dagen. Mitt på bron över poolen, så stod de och vickade på höfterna till en grekisk discolåt.

Jajje.

Är det charter, så är det.

Read More