Vardagligt
Tidigt i morse så klädde vi på oss och begav oss ut i den kalla, blöta höstluften. Det var vi ensamma om, inte en kotte på gatorna så långt ögat kunde nå, eller jo, en stackare som varit och köpt morgonkaffe, antagligen på pressbyrån efter en natts fest. När vi kom fram så fick även vi kaffe och något som värmde ännu mer, träffa världens bästa hund. Som vi saknar honom, det riktigt skär i hjärtat ibland. Det är väl så här i livet, det händer saker ibland som man inte är så sugen på.
Det liksom bara är så!
Och nu då, nu kom vi precis hem från Hemmkväll. Där de antagligen har stans bästa godisutbud, sådär lagom till kvällen i soffan och Tyskungen, första delen från Fjällbackamorden.
Och varför ska man överdiva? Det räcker ju verkligen med bara lite godis, några få bitar sådär.
Kram på er!
Är det idag jag ska ta klivet och kasta kastanjerna?
De hårda, lite frasiga och trötta kastanjerna som vi plockade efter dagis en dag. De som har blivit minst sagt populära här i hemmet och som man kan ha till så väldigt mycket. De kan bo i svamphuset och vara kompisar, de kan flyttas till olika föremål, fram och tillbaka, de kan rullas och kastas och tuggas på, fast man inte får det. De är viktiga på många sätt och vis, de har förgyllt vår tillvaro kan man säga, sen vi bar hem dem i nyckelpigaväskan. Det skulle nästan kännas konstigt ifall det inte längre låg kastanjer över hela vardagsrummet?
Men, idag är det nog dags. Idag åker dem.
-Bajs… -Bajs… hörde jag från vardagsrummet när jag stod i köket i morse och gjorde frukost. ”Bajs” är ett ord som används till mycket nu för tiden, därför så vet man liksom aldrig riktigt vad det gäller. När jag kom ut i vardagsrummet så pekas det med det lilla lilla fingret mot pottan som släpats ut från badrummet. Johoråå, mycket riktigt, där i låg dem, de trötta kastanjerna.
Jag är ju väldigt fascinerad över hur mycket livet förändrats sen jag blev mamma. Hur allt bara har fått en helt annan mening. Hur oviktigt vissa saker är idag, som i princip var livsviktiga förut. Jag tjatar och tjatar om detta, tjatar hål i huvudet på min syster om detta, hur allt bara har förändrats och hur otroligt fascinerad jag är.
Men det är precis det jag är, jag säger det igen, f a s c i n e r a d!
Inte kunde väl jag ana att den här lilla individen skulle vända på allt, göra släktingar och familj sjuka av kärlek, göra mig sjuk av kärlek, göra livet viktigt på ett annat sätt än tidigare och ta med oss in i en helt ny värld. En värld som jag är så tacksam över att jag hamnade i, där man bara vill burra ihop sig och stanna, för evigt.
Hur skulle jag kunnat veta innan Signe föddes att man kunde älska någon på det här sättet? Man kan ju inte veta något som man inte vet. Hur skulle jag kunnat veta att jag idag skulle sitta här och vara helt förstörd av kärlek till min fantastiska dotter? Hon som gör mig helt slut, men samtidigt fyller min energibägare till hundra bara genom att finnas till.
Ja, att bli mamma är fascinerande.
På alla sätt och vis.
Men det här är ju bara för roligt!! Här har man gått och blivit en VIP:are på kanske världens bästa barnklädessajt.
Där, är ju, jag!
Och en halv Signe.
Bland alla andra härliga Oii design bloggers.
Klicka på bilden eller här för att se en liten presentationstext och min önskelista.
Finfina saker.
Jätteroligt ska det här bli!
Förhoppningsvis så var vi inne sista dagen idag. Inne med rosslet, kastanjerna, Pippi och russinkartongerna. I morgon hoppas vi på att vardagen får ta fart igen, att rosselmedicinen har hjälpt lite till under natten och att det är en pigg tjej som vaknar med det där söta morgonruffset, ler och säger -Heeeeeej, -tittaaa däää.
För ett par veckor sen, mitt i städningen och mitt i refrängen på Oskar Linnros låt ”från balkongen”, där och då, dör dammsugaren. Den bara drar en sista suck och ger upp, just när jag skulle dammsuga hallmattan, den jag hade sparat till sist för att den är roligast, det är ju där det syns mest, där man går in med skor varje dag. Resultatet blir ju enastående. F*n!
Den började att fungera igen efter ett par dagar, men då var det som att det satt någon liten liten, liten person där i röret och liksom sög in luften med världens minsta andetag, som en liten liten andning. Den funkade alltså inte alls, så bra. Så idag tog jag med mig Signe och min far ut på dammsugarjakt. Min pappa är duktig på det där med elektronik och Signe, ja hon är ju bra på det mesta.
Jag köpte en grön rackare, en Electrolux, med bra filter och med ett proffs som satt i röret och såg till så att allt fungerade precis som det skulle. Ingen liten liten, liten person med andningsproblem här inte. Här var det någon med stor lungkapacitet som skötte andningen. Ett vant proffs, som inte hade gjort annat i livet än att tjäna städsugna kvinnor och sett till så att de kan städa hallmattan, när de vill.
Jag tvingade min syster att komma över och känna på skillnaden, skillnaden på den gamla och den nya. -Sätt handen här! -Känner du? -Jamen, känner du? Lina trodde inte att jag var klok som var så lycklig över mitt dammsugarköp. Men jag förstod, och när jag sedan drog några drag på vår vita matta så förstod jag ännu mer.
Nu längtar jag bara tills i morgon när jag ska go banans med min nya dammsugare.
Överdriva i varenda hörn.
Längtar!
I morse så gick vi ut. Jag, en nedbäddad Signe och en hurtig Maria tog en långpromenad längs vattnet i den friska höstluften. Det syntes på träden och marken att det blåst en del under natten. Kan tänka mig att det dock inte var en lika stor del i vår lilla stad som i de nedre delarna av Sverige. Eller jag vet, att det inte var det.
Ändå så kändes det som lugnet efter stormen.
Efter promenaden så drack vi kaffe hos oss, åt Satsumas och hoppade hastigt mellan samtalsämnena, ungefär så som vi brukar göra när vi ses. Det gäller liksom att hänga med, passa på och hinna diskutera allt som man vill under den tiden som vi sitter där med varsin kaffekopp, ett gäng mandarinklyftor i handen och en cirkulerande rosslig prinsessa som gärna är med på ett hörn eller två. Samtidigt så är det konstigt det där, vi som har ständig kontakt, i princip varje dag, i snart 27 år. Att vi fortfarande har samtalsämnen kvar som fyller all den där tiden när vi ses, det är ju dessutom väldigt intressanta samtal vi har, ju.
Jorå, att ha intressanta och värmande samtal med sin bästa vän.
Det är grejer det.
Är ni som jag och bonar hemma inför vintern? Rensar, köper nytt och håller på som någon slags varelse som tänker gå i ide? Kanske ni bara vill unna er något fint till hemmet eller till er lilla/lille eller varför inte till er själva? Nu får ni, mina fina läsare, 10% hos House of Hedda ifall ni använder koden NINNIE10. Här nedan så ser ni några fina saker som passar utmärkt i barnrummet, men självklart så har de massor av andra fina inredningsprylar också.
Erbjudandet gäller ett köp, på alla varor förrutom rean och fram till 15 dec.
Det är ju för sjuttongubbar snart dags för julklappar också, passa på nu! Kör hårt.
inlägget är i samarbete med house of hedda
Denna dag har alltså spenderats inne. Vilket jag såhär i efterhand inte direkt tycker gör någonting med tanke på hur våra två besökare idag har sett ut när de klivit in genom dörren, som om de simmat hit, med kläder och allt. Droppandes så har de stått i hallen och sett sådär rosiga ut, med vattenstänk i ansiktet och röda små kalla öron. Johorå, kanske är det en början till storm här också, eller så är det bara hederligt gammalt tidigt novemberväder som kommit över oss såhär i slutet på oktober? Vi har i allafall varit inne idag, läst böcker, smaskat nygräddade pannkakor, tittat på film och sprayat ”pysch pysch” så att det ska gå att andas genom den lilla lilla näsan, igen.
Det har även hittats fyra favoriter, precis sådär som favoriter ska se ut.
1.2ND Day 2.Frontrow 3.Day 4.Chillnorway
Ta hand om er nu, håll er inomhus ni som bor nedåt och glöm inte att titta på ”Tillsammans mot cancer” på sjuan kl: 20.00.
I soffan så sitter det en russinätande prinsessa som både kan blåsa snorbubblor med vänstra näsborren och hosta som en riktig karlakarl. Superförkyld, igen. Denna gång så har det suttit sig på luftvägarna och det rosslas som aldrig förr. Min Signe, som aldrig varit sjuk är numera sjuk varannan dag sen hon började på dagis, känns det som. Vi får hoppas på att hon bygger upp ett riktigt megaförsvar efter alla de här ihärdiga förkylningsbasiluskerna som drabbat henne.
Just nu så är det sol ute, blåser lite svalkande och ser sådär lugnt och ljuvligt ut. Det varnas för storm, tydligen. Överallt. Det sägs vara en rejäl storm som ska drabba oss, eller i alla fall nere vid kusten. När jag tänker på storm så tänker jag bara på kryssningen till Estland som vi gjorde för flera år sen. Vi skulle iväg på ett dansjobb och vi skulle dansa bakom ett par artister på Cinderella, kryssningen hette Stormvarning, bara det liksom. Det blev storm, riktig storm och hälften av båten var panikslagna, medan jag lugnt satte mig och åt Mariannekulor i hytten och lugnade min vän, det är konstigt det där, hur man blir så stark i knepiga situationer, då kommer hjälteådran fram och jag blir lugn som en filbunke och stark som en oxe. Det är jag kanske inte annars alltid, men då var jag det.
Nu kör vi måndag!
Vad trevligt vi hade det igår kväll! Det bjöds på lamm och potatisgratäng, snittar och vin. Men framförallt, ett väldigt mysigt sällskap. Ett sånt där när man bara sitter och har det bra, njuter och delar en massa minnen, skrattar så tårarna rinner och bara har det allmänt väldigt …
..ah, bra.
Idag är det riktig söndagsfeeling i vårt hem. Det tossar omkring en ruffsig prinsessa i pyjamas och sockor, ser sådär gosig ut med filten hängandes runt axlarna. Det är mulet ute, inte en kotte på gatorna, blött och massor av löv överallt. Det doftar kaffe från köket och jag hör hur Signes pappa ordnar sen söndagsfrukost därute. Själv så vickar jag på tårna i mina tofflor, har en lika ruffsig frisyr som Signe och bara njuter av lugnet.
Jag vill också passa på att presentera vinnaren av ett presentkort hos Confidentliving. Grattis Aina! Du har mail.
Ha nu en riktigt skön söndag!