Snö!
Mitt i våren.
Och det stackars kråkboet, med små nykläckta fågelungar i, som bosatt sig precis utanför vårt fönster och som vi tittar till varje morgon, är alldeles insnöade i det stora trädet. Och det ligger glittrande snö, på hustaken som glittrar ännu mer i morgonljuset. Och tänk, det var inte så länge sen, som vi vaknade upp till snö, varje morgon. Men ändå, så känns det som en evighet sen.
Snö känns så 2014.
Ah.
I slutet på maj så är det dags för min allra första bröllopsfotografering. Jag är så laddad så att jag vet inte vad. Och idéerna liksom svämmar över, sprutar ur öronen snart. Jag måste liksom samla ihop dem lite, idéerna. Få ordning på dem, till mötet vi ska ha någon gång i nästa vecka.
Att jag dessutom känner brudparet, gör ju det hela ännu roligare!
Någon som verkligen ger mig inspiration inför bröllopsfotograferingen är Smallpigart.
Hon får liksom fram det där.
Det där äkta, i sina foton.
Och det är ju så vi vill ha det.
Det ska leva och inte vara förutsägbart och enligt mall.
(alla foton är lånade från smallpigart.se)
Det är verkligen en ära, att få föreviga ett bröllop.
Och jag längtar verkligen!
Hela förmiddagen, så har jag suttit och pillat mig själv bakom örat. Känt efter lite och nojat över att upptäcka något hemskt, där bakom. Det går löss på Signes förskola. Och tydligen, så startar de bakom öronen, etablerar sig och laddar för att angripa hårbotten.
Jag ryser, enda från tårna.
Vi vill ju verkligen inte ha besök av såna där läbbigheter och tänker hålla håret i tofs enda tills epidemin är över, hoppas på att vi inte drabbas. Jag läste någonstans, att de klättrar upp för hårstrået, med hjälp av sina små klor. Att de ens har klor, är ju jätteläskigt. Och…. nu ryser jag igen.
Jag längtar efter att få använda min nya favoritklänning, från Mango. Den är hur luftig som helst och kommer att användas flitigt i sommar. Älskar luftiga klänningar.
Och skorna, är från Zara.
Helt galet sköna och jag gillar verkligen traktorsulan.
Snart, snart är det nog tillräckligt varmt ute.
Snart.
Förövrigt så har min rygg gått och strejkat igen. Vilket resulterade i ett sjukgymnastbesök igår, för första gången på snart ett år. Det var svullet, ja. Och nu så hänger det ett gummiband på garderoben i sovrummet som ska användas flitigt, för att bygga upp och stabilisera ryggen en aning.
Sen blir det eventuellt akupunktur.
Det har jag aldrig testat förut. Ett gäng nålar, som sticks in i det onda och spända. Det låter ju inte direkt lockande, måste jag ju säga. Men det hjälper, tydligen.
Men.
Vi börjar med gummibandet.
Nu fortsätter vi denna torsdag!
Tjopp tjopp.
Jag vet, att ni har sett den här drömfångaren i motljus, jag vet inte hur många gånger? Men, den är ju helt fantastisk, just i motljus. Och jag älskar det lilla rummet, med allt fluffigt och puffigt, när morgonsolen tittar in svagt bakom de rosaprickiga gardinerna.
Lägger ett sånt där mjukt täcke av varmt ljus över allting.
För att det är ju så med barnrum, att det får fluffas och puffas något alldeles kolossalt utan att det blir överdrivet, ens en smula. Det går liksom aldrig riktigt för långt i ett barnrum. Och alla de där pappersfluffarna i taket, flufflampan från VITA och den ärvda sängen under det fluffiga och puffiga tyget, gör liksom så att rummet får en sån där härlig känsla. En mjuk och varm känsla.
Speciellt i morgonljus.
Ah.
Jag älskar det där lilla rummet.
Och speciellt, i morgonljus.
Idag när Signe kommer hem från förskolan så väntar något efterlängtat.
Något som hon väntat på enda sen hon gav farfarn och Pia den där gigantiska hejdå-kramen i hallen för någon vecka sen. De lovade, att skicka post. Post från New York.
Och idag så kom den.
Idag så blev det även en snabb promenad på stan på förmiddagen, som resulterade i två nya vårjackor. En till Signe, som växer något helt vansinnigt på längden just nu. Och en till mig själv, som har letat med ljus och lykta och i något som känns som en evighet, efter en lite lättare kappa med bälte i midjan till våren. Och idag så gick jag förbi den. Den ropade på mig från ställningen med kappor som stod mitt i butiken.
Så, det var ju omöjligt att bara ignorera, gå förbi.
Det. Gick. Bara. Inte.
Signes är i en sån där matt rosa puderrosa färg.
Ojoj, så fint det är till våren.
Nu fortsätter vi att köra måndag.
Jobbar igen den där timmen på stan bland annat.
Ballongerna ifrån förra veckans trettioårsfirande håller i sig fortfarande.
Hanging in there, så att säga.
Och de rosa och lila ballongerna som hänger under de stora silverballongerna börjar få roliga märken på sig, eftersom de krymper sakta men säkert. Ett märke på en av de rosa ballongerna, liknar och ser precis ut som en mun. -Vem e de som ha sugit på ballongen mamma? frågade Signe här om dagen.
Ja, det kan man ju fråga sig.
Igår så hade vi vänner på besök hela dagen och hela eftermiddagen. Sen kom även moster Lina och Anna över på kaffe och vi fick tillfälle att prata om en massa gamla minnen och roliga saker. Dra våra gemensamma skämt, som vi är uppväxta med vi fyra. Anna är ju nämligen Linas bästa barndomskompis och Maria är ju min. Så vi har känt varandra länge. Helt galet länge, faktiskt.
Underbart att ses sådär, alla fyra.
Och Signe och Malte och Hillevi, fick såklart också vara med.
Såklart.
Så vi var samlade allihopa i någon slags kärleksfull röra, bland lördagsgodis och minnen och leksaker och kaffe. Skrattade så att magen värkte, emellanåt. Sådär som det bara går att göra, med gamla vänner.
Underbart.
Lördag.
Veckans bästa dag är här.
Och solen skiner och kompisar är påväg och det är godisdag.
Och jag kör prickigt idag, från Mango.
Det är Maria och Malte och lilla Hillevi som är påväg hit för en heldag med lek och bus och lördagsgodisätande. Pappan är på resande fot denna helg och tidigt tidigt i morse, så vinkade vi hejdå i fönstret åt en trött pappa, som gick iväg och blev mindre och mindre ju längre ner han kom på gatan, med sin enorma väska på ryggen. Tillslut så såg vi i princip bara väskan som med bestämda steg, gick neråt och svängde bakom hörnet vid det stora rosa huset.
”-Hejdå pappa! Här är jag! Här uppe, i Signes fönster! Hej dååååå”
Igår så gjorde jag något riktigt spännande.
Jag beställde min allra första studiobakgrund.
En vit, som är 11 meter lång och som antagligen kommer att vara lite för lång för mitt eget bästa. Men som tur är, så kommer den på rulle. Och det ska bli så vansinnig roligt att börja fota i studion som jag håller på ordnar till här hemma. Det är ett hörn, men ändå. Studio som studio.
Och dessutom så har jag förmodligen bokat min allra första bröllopsfotografering.
Ah.
Nu kör vi lördag!
Ujuj.
De där nya gummistövlarna.
Om de blev poppis?
De var ju gula, bara det.
Och ingen, kommer nog att kunna ta sig in igenom hallen, här hemma hos oss. Utan att först slänga ett öga, eller två, på de där gula gummistövlarna som står prydligt i hallen på pallen. De ska helst visas upp, från alla möjliga håll och kanter. Testköras lite, i stora hallen. Bara för att liksom bevisa hur bra det går att gå i dem, fram och tillbaka, trots att de är aningen förstora.
Och testa stötdämpningen lite med några skutt över mattkanten.
Gummistövlarna kommer från Kavat och hittades här.
Jag skulle vilja ha ett par jag också!
Håller med Signe.
De är galet snygga!