12 Apr Att ha kalasat.
Igår var det kalas!
Ett organiserat kaos i en kärleksfull röra. Vänner och familj samlades för att fira treåringen, som egentligen inte blir tre år, förrän på tisdag. Men kalas, går ju att ha i förväg. Så, det hade vi. Det fikades, öppnades härliga födelsedagspresenter med ett iver i blicken och lektes med ballongerna som låg över hela vardagsrumsgolvet.
Ah.
Och trots att det var många som drabbats av hemska förkylningsbaciller och låg hemma, var med oss i tanken liksom, så blev det ett väldigt lyckat kalas. Kompisen Vincent ställde sig på ett knä och trädde på en fin silverring på Signes ringfinger, sådär mitt i kalaset. Ett ögonblick som jag nästan överdrivet mycket, önskar att jag hade fångat på bild. Ibland hade jag velat att kameran satt fast i pannan. Även om det hade varit väldigt tungt och bökigt och nästintill ohälsosamt.
Det blev ett fantastiskt kalas.
Verkligen!