Vilken dag. Härliga dag.
Jag känner mig sådär trött efter massor av frisk luft och kinderna är fortfarande alldeles rosiga. Vi har hunnit med massor idag. Irrat omkring i staden, både på den ena och den andra sidan, för att uträtta ärenden. Ni vet såna där riktigt helgärenden, som får vänta i veckorna.
Och vet ni, vi hann med att åka pulka. Eller vänta, vi åkte mest bob. Eller -Biiiil, som Signe sa när hon stolt fick sitta på den alldeles själv några gånger och svänga på ratten, som hon höll hårt i med de tjocka tumvantarna. Den där röda lilla näsan och det där skrattet, åh! Vilken lycka.
Den röda lilla näsan och bobåkandet får ni såklart se bilder på i morgon.
Och medan ni väntar på dem,
så tycker jag att ni ska vara med och tävla om det där urfina bäddsetet från Färg & Form.
Ha nu en riktigt fin lördagkväll!
Ah.
När man heter Elena Shumilova, bor på en gård i Ryssland, har en massa fantastiska djur omkring sig och två små fina barn och dessutom har ett öga för foto och kreativitet, ah, då kan det se ut såhär.
Dra mig baklänges vilka bilder.
Fotograf och konstnär Elena Shumilova
Jag är helt hänförd.
Har typ inga ord, eller alldeles för många.
Här har vi, inte så värst färgglad, men fantastiskt snygg ändå -inspiration från Isa Couture.
T-shirt, Jacka, Shorts och byxor från Second Female
och två sjalar från Malene Birger.
Ett inte alls så pjåkigt sätt att starta denna fredag på, inte sant?
Vi tog pulkan till och från förskolan idag.
Om det blev en hit? Ooooja.
-Till ,-till ,-till, upprepades det när vi stannade vid förskolan, vilket betyder -en gång till.
Idag så har jag spenderat större delen av dagen framför datorn. Därför så kändes det extra skönt att hämta en livfull prinsessa på förskolan på eftermiddagen, ta ett extra varv med pulkan och höra det där magkittlande skrattet när vi åkte upp och ner för trottoarkanterna. (Stadsfolk som vi är).
Men i helgen så ska vi försöka hinna ta oss till en ordentlig pulkabacke.
Pulkan måste ju testköras, på riktigt, innan vi åker till Åre.
Har varit på ett möte tillsammans med min mamma nu på kvällen, ett ganska intressant möte faktiskt som fick mig att inse att det ligger ganska mycket planering bakom saker som man inte tror att det ligger någon planering bakom alls, jag insåg också att min onda ländrygg gör så att mitt ben somnar fortare än tidigare när jag sitter med dem i kors och sen, senare kommer jag att inse, att jag inte skulle ha druckit den där sista koppen kaffe efter klockan sju. Jag får nämligen så vansinnigt svårt att sova.
Men det var som sagt ett ganska intressant möte och jag är ju trots allt småbarnsförälder, en trött sådan. Och kaffe piggar ju upp, sägs det. Och jag tror inte att det hade varit så uppskattat med en sovande människa längst bak i lokalen heller, som lutade sig lite lätt mot den där träpanelen som gjorde håret elektriskt.
Nej.
I morgon är det fredag igen och vi har massor av planer inför helgen, mest ärenden, must do´s och sedan så har vi även ett födelsedagsfirande på schemat. Sånt gillas.
Det är verkligen så roligt att mina bilder numera finns att se hos inreda.com, aningen mörka, men vi får i allafall en skymt av den fantastiska kalklitir färgen Lino.
Att måla med Kalklitir är fantastiskt roligt. Du har din tjocka pensel och kladdar på lite cementfärgad geggamojja, noggrant måste understrykas, vilket resulterar i en så galet häftigt resultat. En mjuk och varm stenkänsla, typ, om det nu säger er någonting.
Det blir i allafall galet fint.
Galet!
Jag kommer så väl ihåg den där vågen av känslor som drog över mig en dag på BB när jag stod med Signe i famnen. Vi stod precis vid fönstret, solen strålade utanför och vi satte oss på stolen bredvid fönstret och jag tittade ner på Signe som låg där, helt ny, i min famn. Solens strålar lös på henne igenom den tunna vita gardinen som hängde bakom oss och på fönstrets högersida.
Jag var så lycklig. Vilken fantastisk dotter jag hade fått.
Solen värmde oss igenom fönstret och livet kändes så härligt.
Men plötsligt, så kom den, den där känslan och den kalla vågen, som liksom sköljde över mig.
”Hur ska jag kunna skydda henne från allt ont som finns här i världen?”
Det slog mig att vi snart skulle lämna BB, gå utanför den där bubblan och ut i den stora världen, tillsammans. Där ute så väntade livet på henne och allt vackert som livet ger. Men den hemska kalla vågen representerade inte det vackra, utan det onda och obehagliga, som ibland, faktiskt också är en del av livet.
Just där på BB så kom den kalla vågen lika snabbt som den försvann igen. Antagligen för att jag insåg att där och då, vid fönstret, med min nyfödda vackra bebis, så var det inte läge. Det är inte läge med djupa tankar när man är nyförlöst, svullen, fullproppad med hormoner och sådär överdrivet blödig. Det fick vänta helt enkelt.
Och nu.
Sådär 21 månader senare, så slår den mig ibland. Med all kraft den har. Den där känslan av maktlöshet över att inte kunna skydda henne från alla svårigheter som kan drabba henne här i livet. Det är så mycket som jag aldrig kommer kunna förhindra eller ens göra något åt, som hon, det käraste jag har, kommer att få vara med om. Och det enda jag kommer att kunna göra, är att finnas där, på sidan om, men ändå nära och ge henne så mycket kärlek och tröst som det bara går. Tanken och känslan gör ont, när den kommer.
Men precis som på BB, den där soliga dagen i april 2012, så försvinner tanken och den kalla vågen och känslan, lika snabbt som den kommer.
Och jag inser att det finns för mycket bra saker här i livet, för att vara rädd för dem som är dåliga. Att livet medför så mycket mer lycka, än sorg. Och att min lilla flicka, har ett helt fantastiskt liv framför sig.
Ett liv fyllt av skratt och lycka, möjlighet att gå sin egna väg och där på sidan om, så finns jag.
Alltid.
Och då blir jag lugn och fylls av värme igen.
Mamma älskar dig!
Jag älskar förvaringsboxarna från House Doctor! Ni vet de med det där lilla spännet fram, de som syns i de flesta inredningsmagasin och bloggar numera och som har alla möjliga sorters mönster och färger. Nu har det kommit ut några våriga färger bland nyheterna, som vanligt i superfina mönster och i den ljusrosa färgen, den som vi kommer att få se nästan överallt i vår. I allafall i inredningssammanhang.
Sen. (fanfar)
Hade det även kommit in en taklampa som nästan gjorde så att jag trillade av stolen här hemma. En otroligt osymmetrisk sak som inte har någon som helst struktur, ändå så är den så stilren. Den ropar på mig, ”köp mig”, nu! De ropar på mig varannan gång ungefär och jag känner mig måttligt förvirrad. Vilken skulle jag i såfall välja? Den i silver eller den i guld? Jag tycker nämligen att båda är lika snygga.
Åh.
Vad jag tycker att det är roligt när jag får positiv feedback från er som läser bloggen. Jag blir verkligen jätteglad såklart och känner att jag vill göra mer, ordna fler rabatter åt er och bjuda på roliga tävlingar, där ni kan vinna finfina saker till både er själva och till människor i er närhet som ni älskar och bryr er om.
Därför så kör vi en tävling nu, där ni kan vinna ett MOLN bäddset i grått från Färg och form.
Till spjälsäng.
Allt ni behöver göra är att lämna en kommentar i det här inlägget, så är du med.
Glöm som vanligt inte att skriva i mailadress!
Tävlingen pågår fram till nästa onsdag den 22/1.
Jag har ett litet önskemål, ytterst litet, men som inte alls är nödvändigt.
Skriv gärna med ett förslag, på något som ni helst skulle vilja att jag skriver om eller skriver mer om här i bloggen. Är det något som ni har tänkt på? Som ni saknar? Jag är nyfiken och tar gärna emot förslag.
Men som sagt, inte alls nödvändigt.
Tävlingen är i samarbeta med
Lycka till!
Tävlingen avslutad.