Den här gången så flyttar vi, tycker jag.
Garanterat.
Till ett litet gult hus på Lundavägen på Drottningholm, Stockholm.
Jag älskar verkligen denna typ av hus, hus med karaktär och historia. När det knarrar lite extra i de lite vinda trägolven och när man riktigt känner hur huset lever, på något vis.
Att modernisera ett sånt här hus med hjälp av inredning skulle ju vara drömmen. Sätt det här huset i händerna på mig. Ujuj. Man får verkligen inte sabotera ett sånt här vackert hus med endast funktionella björkmöbler eller endast Ikea inredning, snabbt och enkelt och till bra pris, speciellt Ikeas guldkorn, de som hela svenska folket har i sina hem. Nej, huset skall ha karaktär.
Ingenting annat.
Jojo.
Och här fanns det visst en strand också, en privatstrand. Och därborta, där solstolen redan står sådär redo och uppfälld, där är den egna bryggan, också.
Titta på fler bilder på huset och tomten hos hemnet.
Oii design har fortfarande sin stora rea.
De har över 9000 plagg just nu som reas ut och det är ju inte direkt något dåligt utbud de har heller. Det är som vanligt med Oii. Just nu så finns det märken som Acne, Mini Rodini, Gray Label, How to kiss a frog, Noa Noa, Imps & Elfs och många många fler till riktigt bra priser.
Dessutom så finns danska Gro på rean. Helt makalöst söta och välsydda bomullsplagg som håller bra, tvätt efter tvätt och den söta ballerinan går också att hitta bland de röda priserna, ni vet den som Signe brukar skutta omkring i vissa dagar och vara sådär härligt bomullsmjuk i.
Ni kan även klicka er vidare till oss Vip bloggare och titta runt bland våra önskelistor. Det finns en hel del på min önskelista just nu som reas ut.
Så fort julen är påväg ut ur hemmet och det nya året tagit fart så börjar jag att längta.
Längta efter sol och värme och varma sommarkvällar uppe i vår stuga. Jag är så tacksam för att vi har den, alla vi tillsammans och jag är också så tacksam över att Signe får ta del av den, att den kommer ha en stor betydelse även i hennes liv. För det har den verkligen i mitt. Lugnet däruppe är helt fantastiskt och jag kan knappt vänta på att få gå de där ensamma skogspromenaderna med endast skogens ljud runt omkring mig (ah, och kanske eventuellt tunga snarkningar från vagnen) och den brusande älven, älven som är så skön att bada i på kvällen när det varit så varmt under dagen.
Signe och jag flydde ju dit i somras, medan N var tvungen att jobba en massa. Sitta här mitt i stan när man kan vara där och gotta sig med utomhuslagad mat, uuuuunderbara skogspromenader och en massa bad, både i älven och i stora vedlådor, drickandes något läskande.
Mmmmm. U n d e r b a r t.
Men innan vi är där och innan det ens är i närheten av sommar så ska vi åka till Åre. En resa som jag ser fram emot något enormt. Så efter den resan, med snö, brasor, skidåkning och rosiga kinder.
Då kan jag börja längta på riktigt. Till sol, värme och långa ensamma skogspromenader.
Idag är hon pigg igen, prinsessan.
Och det känns ända in i själen, vart den nu sitter? Överallt tror jag, det är väl därför det känns så skönt i hela kroppen, kanske. Det känns helt fantastiskt att se henne hoppsa omkring med sina saker igen och skratta, göra såna där små hyss och ha det där buset i blicken. Det var ungefär en vecka sen som vi såg det sist, men nu är det där igen. Det är där gånger 100 igen, nu kör vi.
Vanligtvis så flyttar vi ju i samband med de här inläggen. Inte sant?
Men den här gången så är jag osäker.
Nej.
Jag är inte så förtjust i inredning som känns för steril, planerad in i minsta detalj och som ger en sån där avskalad känsla. Vanligtvis. Denna ger mig en avskalad känsla, men samtidigt en värmande känsla, ett extra pirr i magen och ett ”jag vill se mer” begär.
När jag klickade runt på hemnet i vanlig ordning igår, så fastnade jag för det här huset på Axvägen 10 i Ronneby. Fastnade, klickade mig vidare och efter ett par minuter så var jag tvungen att leta reda på det igen, det är liksom något som fångar mitt intresse, trots den avskalade stilen.
Jag tycker helt enkelt att det är dösnyggt. Endå.
De har dessutom skruvat upp den enorma taklampan från FLOS mitt över matbordet, bara det liksom. Det gör ju också så att det pirrar till lite extra i magen och man ler sådär förnöjt inombords.
”Där satt den”, tänker man.
Jo, vi flyttar tycker jag.
Fler bilder på huset finns hos hemnet.
Vi tog en promenad igår.
Med världens bästa hund.
Det slog mig när vi gick där, hur längesen det var som vi gick tillsammans alla tre. Hur längesen det var som Signe liksom sträckte på sig för att snegla över kanten på vagnen och titta så att Wilgot gick där han skulle, bredvid oss. Hon gjorde ifrån sig ett litet -Heeeey, när hon såg att han var där.
Sen fortsatte hon att smaska på sin päronklyfta.
Vi gick där, i grådiset och jag bara njöt.
Njöt av att ha dem båda där. En päronklyftsätande och överförtjust prinsessa som antagligen kommer att ha någon slags chefsposition i sina äldre dar och sen den där svartlurviga kärleksmumsen som alltid får för lång lugg på alldeles för kort tid och som har en blick som kan få vem som helst att plocka fram en leverpastejsskiva ur jackfickan efter bara ett par blinkningar.
Och.
Precis i detta nu, så sitter det en väldigt trött liten tjej i sin mammas knä, en liten tjej som inte kan sova och som hellre sitter här och är med när jag skriver.
-Titta!, Kickot.
-Signe, vovve.
Säger hon och ser sådär överlycklig ut.
-Ah älskling! Där är han, Signes Kickot.
Ni har ju säkert läst att jag avskyr att handla på rea, i butik. Hysterin och stämningen är hemsk tycker jag. Folk som armbågar sig fram och beter sig som hungriga djur omkring ett byte, som alla ska dela på. Men, att handla på nätet är ju en annan sak. Där har jag ju inga som helst problem att ta vara på att det är rea.
I n g a s o m h e l s t
Och förra veckan så kom det hem ett paket från asos. Jag hittar alltid något hos dem, men handlar där väldigt sällan eftersom leveranstiden är så lång, tycker jag.
Varje gång jag beställer därifrån och får hem leveransen, så tänker jag varför sjutton gubbar handlar jag inte där oftare? Jag blir alltid så väldigt nöjd med kläderna. De är liksom lagom dyra men har ofta väldigt bra kvalitet ändå. Och sjalen från Beck Söndergaard är helt fantastisk.
Så var denna långhelg slut. En långhelg som har känts precis så, låååång.
Det har ju hänt så mycket, och ändå inte någonting alls. Hemskheterna som hände i fredags har präglat hela helgen och gjort den till en väldigt lugn helg, med ett ganska tjockt orosmoln över. Ett sånt där som bara hänger tungt över en och svävar, visar att det finns, men som inte går att vifta bort.
Vi bokade av allt som vi hade planerat i helgen för att stanna inne och pyssla om en prinsessa med någon form av hjärnskakning. Det har ropats ”mammaaaaaa” så fort jag svängt i lite för hög hastighet runt ett hörn här hemma, när det inte hängts med och setts vart mamman tog vägen. Det har tittats på Nils Karlsson Pyssling, om och om igen, tittats storögt på Bertil, när han trycker på spiken under sängen och säger tjillivippen. När han krymper och blir lika liten som pysslingen, till ett ljud som påminner om en helikopterpropeller i slowmotion. Eller en gammal skiva, som fått för många repor i sig och bara står och snurrar i spelaren. Ungefär.
Det har varit en känsla av obehag som har legat över hela den här helgen. Mycket har inte alls varit som vanligt, framförallt inte Signes energinivå. Och jag har bara velat sitta med henne hela tiden, varit nära, serverat frukt i hennes favoritskål, frukt i perfekt skurna små bitar, så de ska vara extra goda att mumsa på, när ingenting annat smakar. Spelat pussel på paddan har vi gjort, gissat djur och gjort pannkakor till Pippi och vännerna, med extra allt.
Ah.
Inga fler vurpor på ett tag nu, hoppas vi.