ninniesodergren.se | djurpark
690
archive,tag,tag-djurpark,tag-690,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

21 jul Att ha gjort Kungsbyn.

DSC_6272

 

Igår så tog vi med oss morfarn till Kungsbyn.

Ett av våra nya favvoställen.

Och i vanlig ordning så hann vi med att klappa minigrisen, äta köttbullar, rida på Lilla Gubben och spana in de gigantiska ormarna, på avstånd. Det ser alltid ut som att de precis har smällt i sig ett och annat barn och en eller sju lemurer, som de sedan ligger och smälter i gassande värme.

Huuua. 

 

DSC_6266

 

Det är en skön atmosfär på Kungsbyn.

Glada barn och avslappnade föräldrar. Inget jäktande runt bland olika aktiviteter och djur. Man tar det lite som det kommer, eftersom de har spridit ut ett bra schema med aktiviteter. Vi hoppar liksom på det som passar oss för stunden.

Det är som att man hänger på en gigantisk gård.

Som råkar ha kameler.

 

DSC_6311

 

Jag lunkade efter bäst jag kunde.

Nu på sluttampen så är det tungt och varmt och smärtan i rygg och fogar gör sig ständigt påmind.

Vi väntar med spänning, varje dag.

 

DSC_6297

 

Och den där hästen.

Kärleken till hästarna.

 

DSC_6315 (kopia)

 

Silkesapan, som du bara vill stoppa i fickan och ta med hem.

 

DSC_6319

 

Den här rackaren vill jag inte stoppa ner i fickan och ta med hem.

Alls, faktiskt.

 

Tänk att jag och min familj faktiskt ägde två Regnbågsboa när jag var liten.

Som jag verkligen tyckte om. Adam och Eva. Adam var en snäll kille som ofta hängde på mitt rum, i diverse klätterställningar som jag gjort åt honom. Eva däremot, var en bitsk liten dam som inte alls hade lust att hänga i hemmagjorda klätterställningar, utan allra helst ville bli lämnad i fred.

Ah.

Galet.

Read More

06 jul Att bli lite skrämd av en Bison.

Ah.

Vi var ju i, på Kungsbyn förra veckan.

Jag rekommenderar verkligen alla att åka dit. Vilken fantastisk plats att tillbringa en förmiddag på. Där finns det djur och natur, det är öppet och rent och omsorgsfullt strukturerat. Dessutom så verkar de verkligen värna om djuren där. Något som självklart spelar en stor roll. De hade liksom inte snålat med utrymme.

Varken för besökarna eller djuren.

Det fanns gott om plats för alla!

 

DSC_2946 (kopia)DSC_2948 (kopia)DSC_2954 (kopia)DSC_2966 (kopia)

 

Lamorna.

Vilka fantastiska djur.

Så otroligt oproportionerliga, liksom.

Och alldeles underbara.

 

DSC_2969 (kopia)

 

Massor av grönt.

Och massor av plats.

 

DSC_3011 (kopia)

 

Till lunch sen så blev det våfflor.

Lyxvåfflor.

Och lite häng i den fantastiska trädgården!

 

DSC_3009 (kopia)DSC_3017 (kopia)DSC_3036 (kopia)

 

Bara det, att det fanns ett piano mitt i trädgården.

Och styltor, som pappan tappert kämpade med.

För, det hade ju gått förr det där med att gå på såna där.

Jourå, tillslut så gick han minsann några steg på de där.

 

DSC_2999 (kopia)

 

Och han då, lemuren som fick alla att dra på smilebanden lite med sin sköna stil.

Han väntade och väntade, på lunch när han satt där och toksoftade.

 

DSC_3068 (kopia)

 

Sen, så mötte jag honom.

Han som var någon slags blandning mellan forntiden och odjuret (i Skönheten och odjuret). Den där fantastiskt maffiga bisonoxen som liksom låg och slappade i sin hage. Jag försökte mig på att knäppa några bilder igenom gallret och nog blev jag lite skrämd, lite ranglig, när han sen reste på sig och vände sig rakt emot mig och den smattrande monsterkameran.

 

DSC_3072DSC_3073DSC_3075 (kopia)

 

Maffig, alltså.

Jo.

Och idag så har det regnat hela dagen. Vi hade spenderat några timmar på stan, en lunch och sen reafyndat ett hysteriskt svårt legohus som byggdes upp när vi kom hem. Småsmåsmå bitar, som skulle sitta på de mest otänkbara platserna. Pappan fick rycka in och rädda konstellationen medan jag och Signe fortsatte bygga med annat. Nu lyser solen igen, så nu hoppas vi på bättre väder i morrn.

Då blir det eventuellt åka av.

Read More

26 maj Att ha varit i Furuviksparken del 2.

Ah.

Och efter att vi tittat, klappat och matat några av djuren i parken, så gick vi mot tivolit och karusellerna. Vi satt där mitt i någonstans och åt lunch, funderade på vilka karuseller som skulle kunna vara bra som “första åk” för Signe. -Jaaaaag vill åka den däääj, säger hon och pekar bakom oss, med det lilla fingret. Vi vänder oss om och ser karusellen Extreme(!!) Där människor liksom hänger upp och ner och slungas omkring som om det vore deras sista dag i livet.

Ne.

Det var ingen bra idé, alls.

 

DSC_9084

 

-Kanske den där?

Sa jag positivt och pekade på en liten karusell som gick runt runt, där glada barn satt på figurer och djur. Den gick alldeles lagom fort, tyckte jag.

 

DSC_9087

 

Men den gick ju alldeles för sakta.

Pappan och Signe åkte nog allt på det där tivolit.

Ah.

Förrutom Extreme då, såklart.

 

DSC_9078DSC_9064

 

Och förutom den där då.

Den där klassiska gungkarusellen.

 

DSC_9091DSC_9117

 

Sen var det dags för sockervadd.

Inte visste jag, att jag hade en sån karuselltjej!

 

DSC_9162DSC_9153DSC_9178

 

Sen åkte vi i båt, på floden. Höll in armar och ben när vi åkte förbi strutsarna, som tydligen kunde vara lite framfusiga. Det var han som hjälpte oss i “båten” som skrek det, lite sådär apropå ingenting, när vi redan var påväg. -Håll in armar och ben, när ni åker förbi de här första! De kan vara lite närgångna. 

Jahapp.

 

DSC_9187

 

Men flamingosarna var ju helt fantastiska!

 

DSC_9192

 

Och jag har då aldrig sett en sötare känguru någon gång.

 

Vilken helt fantastisk dag vi hade i Furuvik!

Det var så häftigt, att få komma så nära djuren. Att inte endast stå utanför en glasruta och tycka synd om dem, för att de var så instängda. Furuvik har verkligen arbetat med att göra fina miljöer till djuren tycker jag. Dessutom så var personalen fantastisk och otroligt välkomnande.

Så, Furuviksparken alltså.

Åk dit om ni har möjlighet i sommar!

Read More

24 maj Att ha varit i Furuviksparken del 1.

Tänk, enda sen vi ärvde den där lite skelögda gunghästen av faster Ella, så har det pratats om att rida på en riktig häst. Och att gå på djurpark, åka karuseller och rida på en häst var ju bara rena drömmen. Därför så blev jag jätteglad när det ramlade in en inbjudan i inboxen till öppningen av Furuviksparken.

Och igår så var det dags.

Vi brassade iväg tidigt på morgonen till Furuvik, djuren och karusellerna.

Och såklart det allra viktigaste, hästarna.

Alldeles lagom stora, var dem.

 

DSC_9010DSC_9016DSC_9021

 

Vilken modig tjej jag har.

Det var ju en väldigt speciell känsla att få sitta på en riktig häst, det såg ju jag.

Det guppade, på riktigt liksom.

Och hästen hette Teo, precis som Signes dagiskompis, som egentligen heter Anton.

 

DSC_9033

 

Och de här grabbarna och tjejerna då.

De var ju så mysiga så det var inte riktigt klokt. När vi kom fram till kamelerna så stod det en tjej och kramades med en av dem, där uppe på stenarna. Och de matades med gräs och blad och klappades sådär otroligt kärleksfullt på mulen.

Vilka snälla djur.

 

DSC_9138DSC_9145DSC_9142

 

Sådär låg han, länge och bara tittade på oss med sin fantastiska frisyr.

 

DSC_9048

 

Vi gick omkring där i parken och bara mös hela dagen.

Hade sån där efterlängtad tillsammanstid.

 

DSC_9061

 

Ah.

Furuvik briljerade igår.

Gjorde dagen helt fantastisk för oss som var där.

Och nu så är det ju öppet hela sommaren!

Read More

30 mar Att ha tittat på de stora gjiiiiiisajna.

IMG_6900 copy

Vi var och tittade på djuren igår.

Det var nästan exakt ett år sedan vi var där sist. Då hade Signe precis lärt sig att gå. Nu har hon precis lärt sig att springa, jättefort. Vi gick förbi fåren, getterna och bocken med de stora hornen, hästarna, änderna och de gigantiska grisarna. Grisarna var mest intressanta. Speciellt när herren i hagen började göra varningsläten genom det stora trynet. För att en liten två åring med väldigt rosa jacka liksom sprang fram och tillbaka, jättefort, med det lilla fingret i vädret -titta gjiiiiisajna, -tittaaaaaa mamma pappa!

Han ställde sig liksom framför en sovande gris och blåste ut genom trynet, det värsta han kunde. Som om han ville varna oss och skydda den väldigt trötta sovande grisen, mot tvååringen med rosa jacka och överskottsenergi. Han gjorde dessutom en liten dans, några steg fram och några steg bak. Ungefär jämsides med den överlyckliga tvååringen på andra sidan staketet, med det lilla fingret ivrigt viftandes i luften.

IMG_6895IMG_6893 copyIMG_6897 copyIMG_6891IMG_6898IMG_6887 copy

Att få vara med er, tänkte jag.

Är det bästa jag vet.

Read More