electrolux
Förhoppningsvis så var vi inne sista dagen idag. Inne med rosslet, kastanjerna, Pippi och russinkartongerna. I morgon hoppas vi på att vardagen får ta fart igen, att rosselmedicinen har hjälpt lite till under natten och att det är en pigg tjej som vaknar med det där söta morgonruffset, ler och säger -Heeeeeej, -tittaaa däää.
För ett par veckor sen, mitt i städningen och mitt i refrängen på Oskar Linnros låt ”från balkongen”, där och då, dör dammsugaren. Den bara drar en sista suck och ger upp, just när jag skulle dammsuga hallmattan, den jag hade sparat till sist för att den är roligast, det är ju där det syns mest, där man går in med skor varje dag. Resultatet blir ju enastående. F*n!
Den började att fungera igen efter ett par dagar, men då var det som att det satt någon liten liten, liten person där i röret och liksom sög in luften med världens minsta andetag, som en liten liten andning. Den funkade alltså inte alls, så bra. Så idag tog jag med mig Signe och min far ut på dammsugarjakt. Min pappa är duktig på det där med elektronik och Signe, ja hon är ju bra på det mesta.
Jag köpte en grön rackare, en Electrolux, med bra filter och med ett proffs som satt i röret och såg till så att allt fungerade precis som det skulle. Ingen liten liten, liten person med andningsproblem här inte. Här var det någon med stor lungkapacitet som skötte andningen. Ett vant proffs, som inte hade gjort annat i livet än att tjäna städsugna kvinnor och sett till så att de kan städa hallmattan, när de vill.
Jag tvingade min syster att komma över och känna på skillnaden, skillnaden på den gamla och den nya. -Sätt handen här! -Känner du? -Jamen, känner du? Lina trodde inte att jag var klok som var så lycklig över mitt dammsugarköp. Men jag förstod, och när jag sedan drog några drag på vår vita matta så förstod jag ännu mer.
Nu längtar jag bara tills i morgon när jag ska go banans med min nya dammsugare.
Överdriva i varenda hörn.
Längtar!