29 aug Att ha ett gömställe, att ta med.
Kurragömma.
Perfekt att ha storasysters hatt till hands, så att det snabbt går att gömma sig på plats.
Ett gömställe, att ta med.
Otroligt praktiskt, tycker Esther.
Kurragömma.
Perfekt att ha storasysters hatt till hands, så att det snabbt går att gömma sig på plats.
Ett gömställe, att ta med.
Otroligt praktiskt, tycker Esther.
Det har hon verkligen, Esther.
En kärleksfull storasyster -arm som liksom omfamnar på ett sånt där sätt så att det nästan som skaver i mammans hjärta av kärlek. Och det pirrar omkring små kärleksfjärilar när jag ser dem tillsammans, hur de får mer och mer kontakt, ju större Esther blir.
Esther är den första som Signe vill träffa när hon vaknar på morgonen, och den sista hon vill pussa god natt innan hon ska gå och lägga sig på kvällen. Hon har, enda sen Esther kom till oss, varit väldigt intresserad och fascinerad av sin lillasyster. Och leker, det gör dem redan. Väldigt mycket på Esthers villkor, såklart. Och Signe fladdrar omkring och pysslar om. Hämtar filt och napp, puffar med kuddar, kramar och pussar och uppmuntrar.
Och Esther skrattar, så fort hon hör sin storasyster.
Skuttar sittandes, med armarna i vädret.
Ah.
Kärleken mellan de där två, gör ont.
värker och fladdrar på samma gång.
Jag har världens finaste tjejer.
Någonstans mitt på en landsväg som ledde till en stor röd lada, höll vi till och fotograferade nya yogabilder till Maria Eckemark, garageyoga.
Hon är ju inte bara min bästa vän, hon är en exemplarisk yogainstruktör också.
Och helt och hållet grym på det hon gör.
Den här sista, är min favorit.
Maria förvandlas till konstig konst.
Vägen till landsvägen var lång.
Vi letade efter den perfekta platsen väldigt länge innan vi slank in på denna grusiga historia. Och vi höll dessutom på att hamna i diket när jag upptäckte en stor bärfis på vristen i bilen och trodde att det var en skorpion, minst.
Men, slutet gott allting gott.
Förutom för bärfisen då.
Ah.
Tjejerna har ju blivit med kusin.
Och jag har blivit moster.
Det är så roligt så det är inte riktigt klokt.
Han fick agera modell igår, lilla Walter.
Antagligen den coolaste killen i stan, redan.
Han posade lite, där i korgen.
Som om han inte hade gjort annat, den senaste månaden.
Jag vet.
Dör så söt!
Ah.
… har gått och flyttat hemifrån.
Det var dags, att få testa vingarna, växa upp, på en helt egen sida.
Lämna boet, så att säga.
Och det är såklart jättekul och spännande och lite sorgligt, på samma gång.
Så är det väl alltid.
När någon flyttar hemifrån.
Så är det ju.
Den här,
slängde storasystern i händerna på henne idag när det var dags för barbiedockornas disco. Direkt efter förskolan, var det dags. Jag riktigt såg hur det lilla hjärnkontoret arbetade.
Och det klämdes och kändes på den lilla lilla klänningen i tyll.
Vad. Fasen. Är. Det. Här?
Går den ens att tugga på?
Ah.
De här två alltså.
Jag är rik.
Åh.
Le Creadot har ett så roligt nytt samarbete. Ett samarbete med grabbarna på Bra Hak. En ny, inspirerande och fartfylld och modern hamburgerrestaurang mitt i centrala Västerås. Som dessutom gått och blivit helt galet poppis. De brinner för matlagning och smaker. Och de är långt ifrån omöjliga när det kommer till nya idéer.
Så, det är jätteroligt.
Jag var där för andra gången och fotade för ett par veckor sen.
De har ju så mycket smarrigt på nya menyn (som förövrigt är inne på tryckeri nu) så det är inte klokt.
Och deras burgare.
Jisses.
Bra Burgare.
Bra. Burgare (!)
Det är ju helt och hållet omöjligt att inte bli hungrig av att fota sån här mat.
Ah.
Bra Hak alltså.
Ni hittar dem på Slottsgatan 6 i Västerås
För att par veckor sen så hämtade jag ut en tidig julklapp från Britax.
Ett stort fint paket i silver, med röd rosett.
Och i paketet så låg det en sån här rackare.
En Instax mini 8 från Fujifilm.
I en sån där härlig hallonröd färg.
Och om Signe och jag har haft roligt med denna!
Den är ju så lätt att sköta, så att hon också kan ta bilder med den hur lätt som helst. Dessutom så kommer ju bilderna ut på en gång eftersom det är en polaroid. Perfekt. Ingen väntetid överhuvudtaget. Sånt som annars kan störa en taggad fyraåring så in i norden. Inte ens kort väntan känns ju okej då. Och här går det blixtsnabbt.
Jag såg också, att det finns film med ramar att köpa.
Där det alltså blir ramar med motiv runt bilden du tar.
Det. Här. Är. Kul!
Så.
Tack Britax för denna fina julklapp.
Den kommer att användas flitigt.
Ah.
I helgen så åkte vi på en spontantripp till huvudstaden och Naturhistoriska Muséet.
Mest för att titta på dinosaurie skeletten.
Fyraåringen i familjen är nämligen väldigt intresserad av just dinosaurier.
Dinosar.
Det var ju även häftigt att se människans utveckling.
Och snäppet obehagligt, faktiskt.
Jag försökte förklara för Signe, att sådär har vi sett ut en gång i tiden.
– Ah! Sa hon.
– Sådär såg vi ut innan Esther kom till oss!
– Neee.
– Inte du och jag och pappa kanske, men…
Idag så ska jag iväg på möte och på jobb för första gången sen Esther kom.
Lite tidigt.
Men jag fick ett så roligt uppdrag som jag absolut inte kunde tacka nej till.
Så, nu kör vi tisdag!
Ne.
Det går ju inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar henne.
Hon. Sprider. Glädje.
Och här berättar hon ….
typ …. om en Dinosaur i Arvidsjaur.
Underbara fantastiska unge!