ninniesodergren.se | fotograf
101
archive,paged,tag,tag-fotograf,tag-101,paged-10,tag-paged-10,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

12 aug Att ha fått “good news”.

DSC_3952 (kopia)

 

Ah!

Idag så trillade det in.

Det där mailet som jag så ivrigt har väntat på.

Det där svaret.

“I have good news” stod det i mailet, bland annat. Och det tog en liten stund innan jag förstod vad de där good-iga news-en faktiskt betydde. Vad det innebar. Jag läste mailet ett par gånger, bara för att försäkra mig om att jag verkligen hade läst rätt. “….and I am counting you in” står det lite längre ner.

Så.

Det var alltså sant.

 

DSC_3962 (kopia)

 

Jag har blivit antagen till Berghs School of Communication till hösten, där jag ska läsa ett av deras engelska program, Berghs Creative Certificate.

Och jag är så jävla lycklig.

Read More

07 aug Att ha som en stökig firmafest i kalendern.

DSC_3548

 

Älskar den här bilden på Signe, från Dalarna.

 

Alltså.

Framtiden har nog aldrig varit så oviss, men så  klar på samma gång. Jag gillar ju verkligen att ha många bollar i luften, men jag är också i väldigt stort behov av planering. Det behövs ju liksom planering och struktur, för att få allting att gå runt, såklart. Men det som jag vill planera går ännu inte att planera in. Ja, kanske i början på nästa vecka. Förmodligen i början på nästa vecka. Och det är ju ovissheten som gör allt lite snurrigt. Och sen så är det några delar till, som ska in, som ska planeras, som inte heller är riktigt klara än. Ja, ni hör ju. Det är lite snurrigt och vimsigt just nu. Som en stökig firmafest i kalendern. Men förhoppningsvis, förmodligen och eventuellt, så vet jag mer i nästa vecka.

Nu kör vi fredag!

Äntligen är du här.

Read More

06 aug Att ha haft klädrensar -dag.

DSC_3708

 

God morgon!

Igår hade vi en klädrensar -dag.

Inför hösten och förskolan och så.

Vi gick omkring här hemma, med varsin fluffig blond boll på huvudet och vek och sorterade. Jag fick ihop en hel kasse med kläder från min garderob, som faster Amanda senare kom över och hämtade. Det är ju så kul när kläderna blir nya för någon annan. När de kommer till användning, i stället för att bara ligga och samla damm i min garderob. Och Signe, fick ihop två halvfulla påsar. En till kusinen och en som vi ska spara. Jag blir ju så nostalgisk så det är ju inte riktigt klokt av vissa kläder som envist måste krympa med tiden.

Nu kör vi torsdag!

Det ska fotograferas porträtt bland annat.

Read More

04 aug Att yoga i ett dubbelgarage.

DSC_2530

 

Jo.

Det går ju verkligen att göra massor i ett dubbelgarage.

Min vän Maria, valde att starta yogaklasser i sitt.

Och för några veckor sen så var jag där och tittade, fotade och hjälpte henne med en Facebooksida, bland annat. Hon är verkligen en klippa, Maria. En utbildad yogalärare som brinner för andra människor, yogan och det här med balans mellan kropp och själ. Sånt som så många människor antagligen skulle behöva mycket mer av i sin vardag. Lite balans, både här och där.

 

DSC_2520DSC_2513

 

Det är sån harmoni i det där garaget.

Det är ruffigt och har äkta garagegolv och stora plåtdörrar ut mot uppfarten.

Men, det innehåller så otroligt mycket värme.

 

Namnlöst-1Namnlöst-2

 

Ah.

Garageyoga, alltså.

De nya klasserna startar nu i September och för er som är intresserade kan gå in här, så kommer ni direkt till Marias Facebooksida där det går att boka in sig på ett provpass. Där går det även att få kontakt med henne vid eventuella frågor. Lite balans och harmoni har väl aldrig skadat.

Så, spendera lite tid i dubbelgaraget i höst, bland värme och vänner.

Och öva på balansen.

Read More

31 jul Att liksom se saker, i saker.

Alltså.

Jag har ju en förmåga att se saker, i saker.

Ibland så blir det jättekonstigt, eftersom jag måste förklara hur sjutton gubbar jag har tänkt egentligen. Men ibland så är det väldigt tydligt. Som badrumskranarna i Maria och Viktors badrum till exempel. De ser ut som elefantbebisar. Näpna och lite smått besvikna elefantbebisar.

Sådär, håller jag på.

Och i stugan så finns det en vägg hos grannen, som ser ut precis som Caliban i Resan till Melonia. Ni vet, trädgårdsmästaren med morotsnäsa. Han som man var lite rädd för som liten, men som man ändå inte riktigt kunde få nog av. Han var liksom skrämmande, fast älskvärd.

Det ska bli spännande att se ifall ni förstår vad jag menar.

Här är han, Caliban.

 

117-

 

Och här är väggen.

 

Namnlöst-1

 

Ah.

tydligt.

Ser ni det?

Nu, kör vi fredag!

Read More

30 jul Att ha spenderat lite tid i träskmarkerna.

blue colour

 

Det var verkligen översvämning idag, i lekparken.

Ujuj.

Men vi trilskades emot och skulle ut dit ändå. Ut till träsket. På med gummistövlar och hela baletten. Full mondering på, för lite äventyr i plaskparken. Och så var det minsann fler som tänkte. För när vi kom där, med fullproppad hink, som samlat på sig saker under veckan i hopp om att kunna gå en sväng till lekparken trots regn, så var det full rulle i parken. Många mammor och pappor och barn som tröttnat på att sitta inne eller umgås i rutschkanorna på Leos lekland. Och sen kom det en liten solglimt där, mellan träden. Då sträckte föräldrarna hoppfullt upp sina huvuden och sög i sig lite sol, in i det sista. Sen försvann den lika snabbt igen. Men, den tittade i allafall fram en liten stund. Det är ju huvudsaken, typ.

Snart får vi fikabesök.

(bild: Morgonens frukost & inhandlad klänning från Zara)

Read More

19 jul Att vara hemma igen.

Åh.

Så skönt det var att slänga väskorna på hallgolvet igår eftermiddag, när vi landade hemma, efter en veckas roadtrip. “On the road again”.

Vi har haft det så bra! Men det är ändå så vansinnigt skönt att komma hem ibland.

Vi hamnade nere i det vackra huset nere i Småland i söndags eftermiddag. Där spenderade vi sen ett par dagar tillsammans med Peter, Jenine och Sarah-Jane. Nära kantareller, mördarsniglar, galet vackra hus, loppisar, glasbruk och personliga småbutiker. Det är en viss känsla som infinner sig där nere i Småland. Det är personligt och eget och otroligt mysigt allting. Och människor pratar som om de är tagna rakt ur Astrid Lindgrens värld och karaktärer. Som om alla bor på en bondgård med snickeboa, hästar och kor och arga pappor som skriker deras namn när de gjort något sattyg.

 

DSC_3170 (kopia)DSC_3209 (kopia)DSC_3245 (kopia)

 

Och det här huset.

Som jag glor på, sådär frenetiskt, varje gång jag passerar.

Det är ju så vackert! Och har såna möjligheter.

Jisses!

 

DSC_3193 (kopia)DSC_3240 (kopia)DSC_3242 (kopia)

 

Regnet har förföljt oss under veckan, vilket såklart inte är sådär jätteroligt. Men med rätt sällskap och i rätt miljöer och med rätt kläder, så kan vilken regnig semester som helst bli bra.

Alldeles fantastisk, faktiskt.

Read More

06 jul Att bli lite skrämd av en Bison.

Ah.

Vi var ju i, på Kungsbyn förra veckan.

Jag rekommenderar verkligen alla att åka dit. Vilken fantastisk plats att tillbringa en förmiddag på. Där finns det djur och natur, det är öppet och rent och omsorgsfullt strukturerat. Dessutom så verkar de verkligen värna om djuren där. Något som självklart spelar en stor roll. De hade liksom inte snålat med utrymme.

Varken för besökarna eller djuren.

Det fanns gott om plats för alla!

 

DSC_2946 (kopia)DSC_2948 (kopia)DSC_2954 (kopia)DSC_2966 (kopia)

 

Lamorna.

Vilka fantastiska djur.

Så otroligt oproportionerliga, liksom.

Och alldeles underbara.

 

DSC_2969 (kopia)

 

Massor av grönt.

Och massor av plats.

 

DSC_3011 (kopia)

 

Till lunch sen så blev det våfflor.

Lyxvåfflor.

Och lite häng i den fantastiska trädgården!

 

DSC_3009 (kopia)DSC_3017 (kopia)DSC_3036 (kopia)

 

Bara det, att det fanns ett piano mitt i trädgården.

Och styltor, som pappan tappert kämpade med.

För, det hade ju gått förr det där med att gå på såna där.

Jourå, tillslut så gick han minsann några steg på de där.

 

DSC_2999 (kopia)

 

Och han då, lemuren som fick alla att dra på smilebanden lite med sin sköna stil.

Han väntade och väntade, på lunch när han satt där och toksoftade.

 

DSC_3068 (kopia)

 

Sen, så mötte jag honom.

Han som var någon slags blandning mellan forntiden och odjuret (i Skönheten och odjuret). Den där fantastiskt maffiga bisonoxen som liksom låg och slappade i sin hage. Jag försökte mig på att knäppa några bilder igenom gallret och nog blev jag lite skrämd, lite ranglig, när han sen reste på sig och vände sig rakt emot mig och den smattrande monsterkameran.

 

DSC_3072DSC_3073DSC_3075 (kopia)

 

Maffig, alltså.

Jo.

Och idag så har det regnat hela dagen. Vi hade spenderat några timmar på stan, en lunch och sen reafyndat ett hysteriskt svårt legohus som byggdes upp när vi kom hem. Småsmåsmå bitar, som skulle sitta på de mest otänkbara platserna. Pappan fick rycka in och rädda konstellationen medan jag och Signe fortsatte bygga med annat. Nu lyser solen igen, så nu hoppas vi på bättre väder i morrn.

Då blir det eventuellt åka av.

Read More

02 jul Att möta Power Meet i år.

DSC_1887

 

Alltså.

Tänk vad dagarna rullar och nästan går in i varandra, när det är semester.

Vi njuter av tillsammanstiden.

Idag skiner solen, det vankas Power Meet i stan, bara ett par meter ifrån vårt hus och redan igår kväll så brummade det rejält utanför sovrumsfönstret. Vi bor ju liksom mitt i det, så vi får ju verkligen ta del av brummandet och folkfesten. Förra året, så flydde vi stan. Men i år så ska vi vara hemma och möta brumbrumfesten, ta del av den och liksom leva mitt i den, ett par dagar.

Nästa vecka, så åker vi nog iväg några dagar på Sverigetripp.

Vi får se.

Det är ju det som är så skönt med semester.

Det där, “Vi får se”.

Read More

30 jun Att ha firat honom.

I fredags morse så smög Signe och jag upp.

Bredde rikligt med smör på två bitar hönökaka och la över ett par bitar herrgårdsost. Gjorde i ordning en stor skål med vindruvor och ett stort kallt glas oboy. Ah, han äter frukost som en tonåring fortfarande, den där pappan. Och ja, i fredags så fyllde han trettio år, han med.

Sen sjöng vi, med fantastiskt graciösa morgonstämmor och hurrade, högt och tydligt.

Signe avslutade sången med ett litet glädjeskutt.

 

DSC_2456

 

När vi hade suttit där i sängen och mumsat hönökaka med alldeles för mycket smör på (för min smak) och knaprat på de kalla vindruvorna, så knackade det helt plötsligt på dörren.

Och där stod släkten.

Klockan åtta på morgonen, så stod de där och sjöng.

 

DSC_2487 (kopia)

 

Vi klämde i oss lite budapestbakelser, tårta och hallonbakelser medan vi pratade om hur det faktiskt kändes nudå, att fylla trettio år. Och det var så roligt att träffa alla! Det var ju så otroligt längesen. Två somrar sen, för att vara exakt, sen vi sågs sist, några av dem. Så, det var en härlig överraskning. Och det är ju inte direkt varje dag, som vi äter bakelser och träffar släktingar i vardagsrummet, sittandes i endast nattlinne.

Bara det, är ju en överraskning i sig.

 

DSC_2475 (kopia) (kopia)DSC_2901 (kopia)

 

På eftermiddagen så ramlade det in fler släktingar.

Och jag tror, eller jag vet, att han hade en riktigt fin trettioårsdag, den där pappan.

Så.

Nu firar vi semester som trettioåringar, för allra första gången, båda två.

Read More