ninniesodergren.se | fotograf
101
archive,paged,tag,tag-fotograf,tag-101,paged-17,tag-paged-17,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

15 mar Att ha varit samlade i en kärleksfull röra.

Ballongerna ifrån förra veckans trettioårsfirande håller i sig fortfarande.

Hanging in there, så att säga.

Och de rosa och lila ballongerna som hänger under de stora silverballongerna börjar få roliga märken på sig, eftersom de krymper sakta men säkert. Ett märke på en av de rosa ballongerna, liknar och ser precis ut som en mun. -Vem e de som ha sugit på ballongen mamma? frågade Signe här om dagen.

Ja, det kan man ju fråga sig.

DSC_5108 (kopia)DSC_5112 (kopia)

Igår så hade vi vänner på besök hela dagen och hela eftermiddagen. Sen kom även moster Lina och Anna över på kaffe och vi fick tillfälle att prata om en massa gamla minnen och roliga saker. Dra våra gemensamma skämt, som vi är uppväxta med vi fyra. Anna är ju nämligen Linas bästa barndomskompis och Maria är ju min. Så vi har känt varandra länge. Helt galet länge, faktiskt.

Underbart att ses sådär, alla fyra.

DSC_5097

Och Signe och Malte och Hillevi, fick såklart också vara med.

Såklart.

Så vi var samlade allihopa i någon slags kärleksfull röra, bland lördagsgodis och minnen och leksaker och kaffe. Skrattade så att magen värkte, emellanåt. Sådär som det bara går att göra, med gamla vänner.

Underbart.

Read More

14 mar Att ha en lördag i prickigt.

Lördag.

Veckans bästa dag är här.

Och solen skiner och kompisar är påväg och det är godisdag.

DSC_5048 (kopia)

Och jag kör prickigt idag, från Mango.

Det är Maria och Malte och lilla Hillevi som är påväg hit för en heldag med lek och bus och lördagsgodisätande. Pappan är på resande fot denna helg och tidigt tidigt i morse, så vinkade vi hejdå i fönstret åt en trött pappa, som gick iväg och blev mindre och mindre ju längre ner han kom på gatan, med sin enorma väska på ryggen. Tillslut så såg vi i princip bara väskan som med bestämda steg, gick neråt och svängde bakom hörnet vid det stora rosa huset.

“-Hejdå pappa! Här är jag! Här uppe, i Signes fönster! Hej dååååå”

DSC_4959 (kopia)DSC_4978 (kopia)

Igår så gjorde jag något riktigt spännande.

Jag beställde min allra första studiobakgrund.

En vit, som är 11 meter lång och som antagligen kommer att vara lite för lång för mitt eget bästa. Men som tur är, så kommer den på rulle. Och det ska bli så vansinnig roligt att börja fota i studion som jag håller på ordnar till här hemma. Det är ett hörn, men ändå. Studio som studio.

Och dessutom så har jag förmodligen bokat min allra första bröllopsfotografering.

Ah.

Nu kör vi lördag!

Read More

13 mar Att ha blivit med gula gummistövlar.

Ujuj.

De där nya gummistövlarna.

Om de blev poppis?

De var ju gula, bara det.

DSC_4908 (kopia)

Och ingen, kommer nog att kunna ta sig in igenom hallen, här hemma hos oss. Utan att först slänga ett öga, eller två, på de där gula gummistövlarna som står prydligt i hallen på pallen. De ska helst visas upp, från alla möjliga håll och kanter. Testköras lite, i stora hallen. Bara för att liksom bevisa hur bra det går att gå i dem, fram och tillbaka, trots att de är aningen förstora.

Och testa stötdämpningen lite med några skutt över mattkanten.

DSC_4911DSC_4927 (kopia)

Gummistövlarna kommer från Kavat och hittades här.

Jag skulle vilja ha ett par jag också!

Håller med Signe.

De är galet snygga!

Read More

12 mar Att ha morgonsol, i det lilla rummet.

DSC_4884 (kopia)

Den gör något med oss människor, den där vårsolen.

Och det var så härligt i morse, när den lös in i det lilla rummet.

Signe satt i sängen och läste böcker medan jag gjorde frukost.

1

Och sen så satt vi där vid frukostbordet och pratade om hur duktig hon var på att cykla igår. Det var första gången som hon verkligen cyklade på sin trehjuling, långa envisa sträckor. Och i nedförsbacke. Körde rally. Och vi pratade om den där farbrorn som var lite läskig. Som jagade oss med bilen.

-Fast egentligen, förklarade jag.

-Så var det en snäll kille, som sopade undan allt grus åt oss. 

-Du vet, så att det ska gå ännu lättare att cykla sen.

DSC_4901 (kopia)

Och när Signe kommer hem från förskolan, så väntar en överraskning.

Ett par nya gummistövlar, i favoritfärgen gult.

Nu, kör vi torsdag!

Read More

11 mar Att ha onsdag, naturligtvis.

_DSC3682 (kopia)

Nu är förrådet påfyllt.

Från Naturligtvis, naturligtvis.

Håll i hatten, det är onsdag!

Och det blåser ute, så håll i hatten, bokstavligen. Men solen tittar fram och fyller på vår energibehållare lite, gör så att vi orkar den här sista spurten innan allt ska vara klappat och klart inför nya utmaningar i livet. Jag har några kurser kvar, som ska läsas samtidigt under väldigt kort tid. Jag har ju en förmåga att göra så, läsa hysteriskt under kort tid. Bara för att få det färdigt så fort som möjligt. Och, det har väl gått ganska så bra hittills.

Så, nu spurtar vi.

Hej och hå.

Och kör onsdag!

Read More

10 mar Den är lika kaosartad, som ett gäng fladdrande fjärilar.

_DSC4608_DSC4610_DSC4611

Jisses.

Tänk vad de där kärleksfjärilarna gör sig påminda ibland. De fladdrar ju omkring där inuti mig, som galenpannor, jämt och ständigt. Men ibland så fladdrar de till så vansinnigt mycket så att det nästan gör ont i mig. När jag tittar på henne, så tuppar de av. Måste hämta nya krafter och liksom återhämta sig, innan de kan fladdra vidare i obestämd riktning. Åt höger och åt vänster och uppåt och neråt och bakåt och framåt fladdrar de, som om det gällde livet.

Ah.

Kärleken till min dotter, alltså.

Den är lika kaosartad, som ett gäng fladdrande fjärilar.

Read More

09 mar Att älska dessa snygg-böcker.

_DSC4386

I morse så sipprade solen in igenom de lätta vita, lite halvt fördragna gardinerna.

Och jag lämnade en överglad snart-treåring på förskolan tidigt i morse. Vi vinkade hysteriskt i fönstret och gjorde slängkyssar, sådär som Roger gör. Roger, i serien Hotell Gyllene Knorren. En julkalender, som gick för ett par år sen. Han gör nämligen hysteriska slängkyssar.

Så, det gör vi med.

Varje morgon.

_DSC4374

På måndagar så gäller det ju verkligen, att lägga in en högre växel än övriga dagar.

Det är ju så vansinnigt segstartat så det är ju inte riktigt klokt. Helst så vill jag sitta där i köket, nynna på någon trevlig melodi och sörpla på min kaffekopp, i timmar. Men i stället så blir det alltid bråttom, på måndagar. Av någon konstig anledning så lurar klockan oss, varje måndagsmorgon. Hoppar några steg framåt i onödan och gör att vi får dra på ett lite högre tempo för omväxlingsskull.

Typiskt måndagar säger jag bara.

Men sen så, när alla väl är på plats, då håller måndagen ett lite lugnare tempo igen.

Och på eftermiddagen så tittade faster Amanda in på lite fika.

_DSC4395

Ah.

Och de här fina böckerna, fick jag av min bästa vän i födelsedagspresent.

Helt fantastiska.

Älskar snygg-böcker.

Read More

08 mar Att ha fått en “jag tror på dig” -present.

Den där trettioårspresenten, alltså.

Vår klippa, min sambo och Signes pappa, hade ordnat så att jag skulle få den absolut bästa trettioårspresenten någonsin. En present som säger; “jag tror på dig” och som ger mig möjlighet, att utveckla min lilla fotofirma. Som ger mig en utmaning och möjlighet att utvecklas och ha helt andra förutsättningar att skapa levande foton oavsett väderprognos.

Ett Elinchrome blixt och softbox -kit med tillhörande kontroll, för att kunna styra ljus och blixt direkt från kameran eller iphone, ipad eller dator via Skyport Wifi.

1000371

Så, idag så har vi testat och ställt in och fipplat med allt det där tekniska.

Signe har fått stått i rampljuset, bokstavligt talat denna gång.

Bilden under, är tagen med endast en softbox igång.

_DSC4316 (kopia)

Jag har ju redan vansinnigt mycket idéer.

Men först måste jag ju lära mig allt det tekniska, läsa och klämma och känna och liksom vänja mig vid det här med studiofotografering. Något som jag aldrig någonsin pysslat med tidigare, men som gör mig enormt nyfiken. Och som jag har läst om mycket det senaste grå halvåret, när naturen inte riktigt varit sådär inbjudande för utomhusfotografering.

Ah.

Det här ska bli så galet roligt!

Read More

08 mar Att vara alldeles överväldigad och helt galet firad.

_DSC3974

Ah.

Vad ska jag säga.

Vilken helt fantastisk födelsedag jag fick vara med om igår.

Och vilka människor, jag har i mitt liv.

_DSC4028

Dagen började med sång och frukost på sängen av mina två hjärtan. Skönsång och tända ljus och två morgonruffsiga älskade, som uppvaktade mig tidigt på morgonen. Sen åt vi frukost i sängen, länge och mycket och jag kunde knappt bärga mig att få veta vad de hade hittat på att göra under dagen.

För det var ju hemligt.

Jättehemligt.

Sen knackade det lite försiktigt på dörren. Där stod en man med en stor blombukett, som skickats av mina fina föräldrar, som lever loppan i Thailand just nu. De ringde, från någon exotisk ö. Och med ett lite rangligt skypesamtal, så fick jag höra deras röster och fick skönsång även där.

Och sen strax efter det, så knackade det på dörren igen.

Och där stod min fina fina syster och hennes Kristoffer! “-Jaaaaaa!” skrek Signe och kastade sig i armarna på moster Lina. Tänk, då visste jag inte alls, att hela min dag skulle fortsätta att fyllas av människor som jag älskar.

På förmiddagen så plingade det hysteriskt på dörren. Vilket var jätteknasigt, eftersom alla mina nära vet att vi har en uråldrig ringklocka, som skrämmer livet ur allt levande, när den går av. Så, lite lagom smårädd öppnade jag dörren. Men där stod min bästa vän, med hela sin familj.

Med ett berg, en egenkomponerad tårta, av Delicatobollar.

Jag älskar ju såna.

Och jag älskar ju min bästa vän och hennes familj.

Åh, så glad jag blev!

_DSC4021_DSC4035

Sen fick jag slänga på mig jackan, skorna och vi packade ihop oss lite och gick iväg. Jag hade fortfarande ingen aning om vad som skulle hända. Men hade nu förstått, att Signes pappa hade ordnat dagen, precis så som jag hade önskat mig. En dag med vänner och familj.

Och några minuter senare, så anlände vi hemma hos farmorn. Där jag blev attackerad, med konfettibomber i trappen! Ett regn av stjärnor i mängder flög över oss, när vi kom upp med huvudet från trappen upp till köket. Och där var det ballonger och Prosecco och rinnande ostar och snacks och pastrami uppladdat som förrätt.

Och dukat för middag!

_DSC3983_DSC4072

Och alla var där.

Farmorn och Johan, Ella och hennes kompis Felicia och Amanda och Jonte och Nicolina och Sivan. Och vi och Signe. Och jag blev så otroligt firad och uppvaktad så det är inte klokt. Kände mig helt och hållet överväldigad över vilka människor som jag har i mitt liv. Som gjorde min födelsedag till den absolut bästa trettioårsdagen som en lagom gammal människa, kan ha.

_DSC4094

Och lite senare, så tittade Signes pappa fram bakom hörnet, med en trettioårspresent.

En trettioårspresent som inte bara var helt fantastisk, utan som säger “Jag tror på dig”.

Ah.

Jag kan inte annat än säga, att jag är överväldigad.

Tack alla, som gjorde min dag så speciell!

Tack.

Read More

05 mar Att virka en vårmysse.

Så var den ena vår och sommarmössan färdig.

Med lite popcorn-detaljer.

_DSC3633 (kopia)

Luftig och vårig och i 100% bomull.

Och om ni vill veta hur jag gjorde popcornpuffarna så gjorde jag såhär;

Där du vill ha ett popcorn så gör du 4 stolpar i samma maska, dra ut virknålen ur öglan och räkna fyra maskor bakåt. Där stoppar du in virknålen och tar tag i öglan, drar igenom den och låser den med en luftmaska. Sen är det bara att virka vidare, tills det är dags för ett nytt popcorn.

Mönstret på mössan är detsamma som sist.

Det hittar ni här.

_DSC3641 (kopia)_DSC3649 (kopia)

Alltså.

Lyssnar ni på Alex och Sigges podcast?

Det senaste avsnittet “Greatest hits” har jag försökt att lyssna på tre gånger nu, när jag gått omkring bland folk. Men, jag har varit tvungen att stänga av, av samma orsak varje gång.

Jag dör, av skratt.

Jag får försöka lyssna färdigt hemma sen.

Nu fortsätter vi med torsdag!

Read More