ninniesodergren.se | fotograf
101
archive,paged,tag,tag-fotograf,tag-101,paged-25,tag-paged-25,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

22 Nov Att ha fått lite julfeeling.

Vi åkte på julmarknad idag.

Skultuna har sin årliga julmarknad denna helg och vi åkte dit i hopp om att få lite julfeeling. Det är ju svårt det där med julfeeling, när det duggregnar och är grått och vått. Och jag tycker liksom att det glöms bort, att det faktiskt är slutet på november nu. Att december snart är här och att julen, faktiskt snart är här.

Tänk att det är första advent, redan nästa helg.

DSC_5969DSC_5971DSC_5972

Det är verkligen så fint med julmarknad mellan de där gamla industribyggnaderna.

Och det fanns ju så mycket att titta på.

Signe hittade ett favorit stånd som sålde saffransskorpor. Och som råkade ha en hink med skorpor som stod framme, ifall någon kände att de ville smaka. Det ville ju hon! Flera gånger. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Jag förstår henne. De var verkligen vansinnigt goda och fulla med julig saffranssmak.

DSC_6005DSC_5978DSC_5981DSC_6020

Innan vi åkte från julmarknaden så köpte vi med oss lite härliga teer och polkagrisklubbor, som vi mumsade på i bilen på vägen hem. Det var mycket uppskattat. Även om det fortfarande pratades om de fantastiska skorporna, som var gula, Signes favoritfärg dessutom. Och julfeelingen hade minsann kommit, lite i allafall.

Så.

Nu längtar vi efter snö!

Efter tomtar och ljus och varm glögg.

Read More

21 Nov Att liksom förespråka ekologiskt kaffe.

God morgon!

Alltså.

Brukar ni dricka ekologiskt kaffe på morgnarna?

Jag köper inte hem någonting annat nu för tiden. Det är en helt annan kaffesmak än “vanligt kaffe”. Och som vanligt när det är ekologiskt, så inbillar jag mig att det är mycket renare och nyttigare. Så då blir det ju ännu godare. Det luktar annorlunda också. Doftar verkligen så galet gott. Så gott, så att jag har lust att sitta hela morgonen med näsan och munnen i den där blommiga koppen.

DSC_5857 copy

I det lilla köket så sitter det en liten dam och rosslar, framför Pettson och Findus.

Hon är alldeles fascinerad över att vi faktiskt brukar läsa de där historierna, som visas i filmen. När katten Findus rullar ner för trappen på den där korven, som är ett ihoprullat tält osv. Tänk, vilka minnen jag får av de där böckerna och filmerna. Jag fullkomligt älskade Pettson och Findus när jag var liten. Speciellt alla egna ord; “Det oväxer potatis i potatislandet”. Och alla de där figurerna, djuren, som liksom finns och syns runt om.

Nu, kör vi fredag!

Read More

18 Nov Kärleken till den där valen, alltså.

Här tittar jag in och stör under tisdagsfilmen.

Pappan är hemma och vabbar idag,

vabbar överförkyld Signe som bara vill vara nedbäddad med Beorna och titta Rädda Willy. Kärleken till den där valen, alltså. Den är stark och sådär magpirrande. Speciellt när han tar sats och hoppar sådär, så att vattnet stänker åt alla håll.

Magiskt.

-Huhu Ooooojoj… säger Signe med stora ögon och klappar händerna,

åt Willy som gör graciösa magplask mot vågorna.

Ujuj.

DSC_5567

Nu måste jag fortsätta här, näsan i böckerna.

Ville mest titta in och önska er en fin tisdag!

Så.

Hoppas att ni har en jättefin tisdag allesammans!

Read More

16 Nov Att fascineras av mörkret.

Idag så saknar jag alla platser som jag någonsin har varit på, där det funnits solljus. Thailand, till exempel. Eller Spanien. Eller lilla Målerås i Småland, där solen nästan var lika stark i somras, som i Thailand. Jag hade lovat mig själv att sluta tjata om novembermörkret idag. Det tjatas lite för mycket om det, jag vet. Men det är nog mest för att jag fascineras av det. Jag fascineras verkligen över hur mörkt det är.

Hur lite människor som cirkulerar på gatorna utanför.

Och hur mycket mörkret faktiskt påverkar min inspiration.

DSC_5422DSC_5423

Jag tog med mig en halvkrasslig och halvsovande person på promenad i morse.

För att liksom piggna till lite.

DSC_5436DSC_5442

Jag har nog aldrig varit så trött och vimmelkantig, efter en promenad.

Mörkt mörkt mörkt, grått och vått.

Och inte en människa ute.

Helt tyst, förutom vagnens gummihjul som raspar mot gatan när vi går.

 

Men snart så blir det i allafall lite ljusare inomhus.

För att snart så kommer Johan hit, för att hjälpa oss att sätta upp vår egenkomponerade rislampa.

Och i morgon, så tänker jag inte längre tjata om mörkret, som fascinerar mig.

Det är ju liksom där ändå.

Read More

15 Nov En sån där lördag.

Idag så slängde vi på oss raggsockorna och såsade omkring mellan rummen, utan någon som helst planering. Signes hals har svidit, hela dagen och det har varit en trött liten tjej som hasat omkring här hemma. Ingenting har varit speciellt roligt, alls. Och det här med mat har liksom inte ens funnits på kartan.

Så, vi har läst böcker, ätit fruktsallad, tittat film och bakat bullar.

Varit inomhus och tagit hand om den onda lilla halsen, som varit lite röd och skråvlig på insidan.

DSC_5374

Bullarna, blev gigantiska!

Och efter halva baket, så tog kanelen slut.

Så det fick bli några med färgglatt strössel på, utan något, i.

Men goda, det blev dem ändå.

DSC_5383DSC_5385DSC_5386

Sen har vi läst böcker.

Miljontals böcker, känns det som.

Det finns nog ingenting som jag tycker är mer mysigt, än när Signe sitter tyst och stilla med det lilla fingret pekredo och lyssnar när jag läser. Sen rastar vi det lilla fingret, pekar på bilderna innan vi vänder och fortsätter på nästa sida. Och jag älskar att vi är där nu, när hon börjar tycka att det är roligt när vi läser och tittar i böcker. Själv så skulle jag kunna sitta där med det vackraste jag har, i knät, i flera timmar och bläddra i bok efter bok.

Rasta det lilla pekfingret längs de blanka sidorna och prata om innehållet.

Ah.

I timmar.

DSC_5421DSC_5413DSC_5407

Idag så åkte det stora zinkhuset fram också (från Madame Stoltz), med alla ljus i.

Det har vilat i skåpet i hallen under våren och sommaren. Men nu, nu var det dags för det att få komma fram igen. Stå någonstans mitt i, där det kan lysa och göra rummet sådär magiskt mysigt.

Gillar verkligen det där huset!

Men nu, nu kör vi lördagskväll.

Och Så mycket bättre!

Read More

14 Nov Att snart, snart vara igång igen.

På mattan och puffen som vi har framför tv:n, så ligger det just nu en liten människa, en liten människa som virat in sig i tre filtar. Sådär så att hon ser ut som en liten mask. Men huvudet sticker upp, vilar mot puffen och snuttar på nappen. Hon är ledig idag. Det är hennes lediga fredag. Och min.

Vår, tillsammans.

DSC_4965 copy

Och vi tänkte börja den lediga fredagen precis såhär.

Jag ska snart hugga in på kaffekopp nummer två, det är ju tydligen omöjligt att vakna ordentligt, när ögonen fortfarande tror att det är kväll och natt såhär i novembermörkret. Och det känns lite som, att den snuttande masken på mattan, känner lite likadant. Vi är två trötta fredagsfirare, här hemma.

DSC_4960 copyDSC_4980 copy

Men snart, snart så är vi igång igen!

Önskar er en riktigt fin fredag!

Read More

12 Nov Att kurragömma bakom transparenta gardiner.

DSC_5327 copy

Hej och hå hallå.

Huvudet snurrar en aning, efter att ha suttit med näsan i böckerna, större delen av dagen. Eller egentligen, hela dagen. Förrutom de där timmarna på morgonen, när Signe och jag lekte kurragömma bakom gardinerna. Och när jag packade i ordning några kuvert med foton som skulle iväg den här veckan, när kurragömmaprinsessan gått till förskolan. “-Ser du mig nu då, mamma?” hördes en liten liten röst bakom den transparenta gardinen i vardagsrummet. Och jag spelade med, “-Näe! Vart är du någonstans?” “-Vart tog Signe vägen egentligen?”

Då fnissades det hysteriskt bakom gardinen.

Egentligen så såg jag ju henne, verkligen. Kärleksfjärilarna slog volter, när hon stod där bakom det genomskinliga tyget och syntes sådär otroligt mycket. Med den lilla handen, som höll i tyget på utsidan och mot mig, så att även handen syntes, sådär otroligt mycket.

På eftermiddagen/kvällen så hängdes och slängdes det hos mostern. Och Kristoffer överraskade med pajer och vaniljsås, när han kom hem från jobbet. Som han liksom plockat med sig på vägen, till oss. Så det blev hallonpaj med vaniljsås till mellis/kvällsmat. Och det, gjorde ju inte så mycket, alls. Mer paj åt folket, tycker vi.

Nu blir det ett par avsnitt av Tyrant.

Read More

10 Nov Att längta efter ljuset.

Ne.

Det är inte alltid välsorterat på det lilla rummet.

Och idag så ville Signe helst ha kalaskläder på sig till förskolan.

“-Så!”

DSC_4947 copyDet är måndag.

Det är slaskmånad.

Och helst av allt så vill jag ligga på en strand med en bra bok, se ut över glada människor som suger i sig solenergi. Den här månaden är ju så grå så grå, så vansinnigt… grå.  Jag försöker verkligen att inte påverkas av det där gråa, men det känns som om hela staden går i någon slags dvala under november månad. Och på morgnarna, så regnar det sådär larvigt lite, sådär onödigt lite, men ändå så att det känns slaskigt och blött. Som att det krävs ett paraflax för att hålla de retsamma dropparna borta från ansiktet.

De retas ju bara, de där små små smååå dropparna.

Men vi vet ju, att ljuset snart kommer tillbaka.

Värmande ljus och lyktor och snö och annat, som är sådär allmänt ljust och fint.

Så, snart är det här igen, ljuset.

Read More

09 Nov Den mjuka lilla hästen och Farsdag.

DSC_4931DSC_4934

Ett litet minne från Tällberg.

En galet mjuk liten dalahäst, som fått namnet Gert, av Signe.

“- Min lilla Gertis, sa hon och log med hela ansiktet, medan hon kramade den lilla hästen”.

 

Farsdag idag, minsann!

Signe och jag smög upp redan klockan sex i morse och stökade i köket. Jag gjorde kaffe och smörgåsar och Oboy, som pappan älskar. Samtidigt så hjälpte Signe till med stämningsmusik. “-Ja må du leva, ja må du leva, uti hundra ååååår, hujja hujja hujjaaaa!” Det skrek ju födelsedagsfrukost som bara den, av den här morgonkuppen, tyckte hon. Men jag försökte förklara att det helt enkelt var pappas dag idag, ingen födelsedag, farsdag, som i pappas dag.

“-Aaaah” sa hon och tittade storögd på mig.

Sen fortsatte hon med stämningssången och höjde tonarten en aning på “hujja:andet”.

Pappan blev ju såklart väldigt glad över både sången och frukosten på sängen. Och vi satt där tillsammans, sådär överdrivet tidigt en söndagsmorgon och åt frukost bland mjuka täcken och kuddar, framför Bompa som rullade på tv:n. Vi hade en sådär otroligt mysig start på en bra dag.

En dag som varit full med pappakärlek.

Read More