Åh.
Lördagens fotografering ligger mig fortfarande så nära hjärtat. Och datorn är ju fullsmockad med härliga bilder som togs på sidan om, som liksom visar en helt vanlig lördagsförmiddag i lekparken, tillsammans med vänner. Där det studsar omkring barn till höger och vänster, glada och sandiga, med oslagbart mycket energi.
Och efter dem, så springer det en galenpanna med en smattrande kamera.
Alla dessa uttryck, som fastnar på bild.
Oslagbara.
Och sen så var det Malkins tur.
Denna goa unge, som du bara vill bita i kinderna.
Go och glad.
Och sportslig.
Han är ju så söt, så att klockorna stannar.
Som en liten bandyspelare, med extremt mycket vilja och styrka.
Det är alltid roligt att fota barn, eftersom varje uttryck är så äkta. De tänker liksom inte på att kameran smattrar i ansiktet på dem, på samma sätt som vi vuxna gör. “Vad fasen är det där?” kanske de tänker. Men sen går de vidare med sina liv, upptäcker andra saker och låter det där smattrandet pågå, någonstans på sidan om.
Ah.
Det är då det blir sådär oberört och avslappnat.
Ah.
När man heter Elena Shumilova, bor på en gård i Ryssland, har en massa fantastiska djur omkring sig och två små fina barn och dessutom har ett öga för foto och kreativitet, ah, då kan det se ut såhär.
Dra mig baklänges vilka bilder.
Fotograf och konstnär Elena Shumilova
Jag är helt hänförd.
Har typ inga ord, eller alldeles för många.