ninniesodergren.se | fotografi
592
archive,tag,tag-fotografi-2,tag-592,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

08 sep När det gröna njuter av morgonljuset.

Det frodas, i det magiska köksfönstret.

En smal stackars chilipeppar njuter av morgonljuset, pelargonen sträcker på sig och hoppas på att det ska ploppa upp några blommor snart och en ny liten rackare föddes i natt i Elefantöra-Mamas kruka. Och, den åtta år gamla orkidén, som ibland dör och återuppstår, verkar gå helt banans med tillväxten just nu.

fem,sex,sju,åtta,nio knoppar på bara ett par dagar, minsann.

 

DSC_5619 (kopia)DSC_5621 (kopia)DSC_5624 (kopia)DSC_5630 (kopia)

 

Så.

Med det så säger vi Hej och Välkommen tisdag!

Det vankas morgonmöte med ett härligt gäng.

Read More

09 apr Att ha fotat bandmedlemmarna i Sunny Days.

För ett par veckor sen så mötte jag ju upp grabbarna i Sunny Days, som ville ha lite foton som de kunde använda i olika sammanhang. Vi startade på en plats, vid ett vattentorn. En plats, som var som tagen ur en Beck film. Så, intill ett stängsel och ett par nedklottrade elhus stod vi och tog lite porträttfoton.

Hej och hå.

Namnlöst-1DSC_5873 (kopia)

Sen bestämde vi oss, för att även ta lite foton i deras replokal.

En gigantisk replokal med fantastiska möjligheter.

DSC_6855 (kopia) (kopia)DSC_6907 (kopia)DSC_7058DSC_7223DSC_6989markus

Det var verkligen hur roligt som helst att testa på att fota bandmedlemmar.

Där flängde jag omkring mellan lamporna, ställde in och ställde om, låg på den ruffiga mattan emellanåt eller stod på den vingliga pallen som tidigare agerat cocacolaburksförvaring och hade ett krokigt ben. Upp och ner och ner och upp. Och det är ju så roligt så det är inte klokt.

Verkligen.

Read More

01 Dec Att ha en sån där liten men stor faster.

Igår, så låg dem där.

Mitt på golvet, på varsin fårfäll.

DSC_7008

Signe och faster Ella.

Vilade lite, efter en promenad ute i kylan.

DSC_7007DSC_7005

Och jag blir ju som vanligt alldeles fladdrig inombords.

Det flyger omkring kärleksfjärilar åt olika håll, till både höger och vänster och uppåt och neråt, därinne i bröstet på mig. Tänk lilla Ella, som var i Signes ålder, första gången som jag träffade henne. Och nu är hon stora fastern, som har sådär bra tips och råd. Som klappar Signe i pannan när de vilar och som gör armband åt henne, i gulaste gult , bara för att hon vet att det råkar vara Signes favoliiit färg.

Ah.

Tänk.

Read More

28 okt Att ha fotat en Charlie.

Idag så hade jag två av mina bästa vänner över på mammaledighetsfika. De har nämligen precis fått barn båda två och det passade ju utmärkt att få bjuda dem på lite fika, såhär i början av mammaledigheten. Och medan vi satt där, mitt i vardagsrummet och smaskade på kanelbullar och pepparkakor, pratade ikapp och tömde termosen på kaffe. Så låg där två helt nya små bebisar i varsin trygg famn i soffan.

En pojke i den ena och en flicka i den andra.

DSC_3239

Och vi passade på, att knäppa några bilder på den här starka killen.

Möt Charlie!

DSC_3328DSC_3356DSC_3373DSC_3349DSC_3376DSC_3395

Ah.

Charmbulle!

 

Kompisen Hillevi, hejade på sin vän på lite avstånd.

Hon hade ju liksom redan gjort det där, fotograferats.

På samma filt, i samma rum och med samma smattrande kamera, framför sig.

Iklädd en rosett, större än hon själv.

Read More

15 okt Att ha sprungit sitt första lopp.

Alltså.

Idag när jag hämtade Signe på förskolan, så låg det ett diplom, en nummerlapp och en liten guldmedalj i hennes låda. Kärleksfjärilarna hoppade bungyjump i bröstet på mig och jag sprang ivrigt in på avdelningen. Möttes av en hysteriskt glad tvååring som studsade av iver när hon såg mig. Hon hade så mycket att berätta så att det liksom inte gick att berätta det. Allt förvandlades bara till överskottsenergi och behövdes studsas ut. Och när hon hade samlat sig lite, så fick jag minsann veta att hon hade sprungit Bamseloppet idag och att de stora tjejerna, femåringarna, hade stått och hejat på henne. Klappat händerna och skrikit “Heja Signe, Heja Signe”.

På vägen hem så visade hon precis hur allt hade gått till. Och diplomet, nummerlappen och medaljen hann landa på marken både en och två och tre gånger, medan historien om Bamseloppet berättades med en fantastisk inlevelse. Och åter igen, de stora tjejerna hade minsann stått och klappat händerna; -Såhäää! skrek hon av lycka… och visade hur de hade klappat och hur de hade skrikit “-Heja Signe, Heja Signe”.

DSC_1905 copy

När vi kom hem så hade pappan kommit hem tidigare från jobbet, vilket gjorde att ivrigheten som precis hade landat på 70 på en skala från 1-100, på vägen hem. Gick upp igen, till 110! Och sen så var historien om Bamseloppet igång igen. Jag tittade på henne, kärleksfjärilarna tuppade av, en efter en. Älskade älskade unge!

“-Och de stoja tjejena klappade handarna såhääää” “-Heeeeja Signe, Heeeeja Signe” sa dom, till mig. Hon vek den lilla handen i höjd med bröstet och pekade på sig själv, som en liten avslutning på historien.

Jag älskar när hon berättar. Älskar när hon är sådär glad och bara vill få ur sig allt sådär överdrivet snabbt så det liksom knappt ens går att få ur sig någonting alls. Och jag älskar henne!

Aj!

Sådär så att det värker.

Read More

24 sep Att ha en faster Ella.

1

Signes faster Ella, är en sån där mjuk och varm människa, som hon ser lite extra upp till.

Ella var tre år när jag träffade henne första gången. Och då pratade hon mer än gärna om glittriga sköldpaddsskal, snedbenor och getingar (getter) som sa “Bääää“. Hon var så liten, så nätt och så vältalig för att vara just så, liten. Och nu har hon ju gått och blivit faster, för lite över två år sen. En faster som Signe ser upp till och som hon helst av allt vill vara precis som. Göra precis som, mest hela tiden och jämt och ständigt.

Större delen av tiden hon har, så att säga.

DSC_6755DSC_6776DSC_6821

Faster Ella ja, som har hittat det där lugnet nu.

Och sen Signe, som fortfarande övar, på det.

 

De möts liksom halva vägen var.

Vilket gör att det blir en sån där härlig mix av energi mellan dem.

Och Signe tycker, att det är väldigt viktigt,

att ha en faster Ella.

Read More

22 sep Lite av vad vi gör.

Utanför fönstren så är det storm. Och presenningen som suttit kvar på tomten från studentfirandet i somras, har blåst ner. Stängerna som så tryggt hållit den uppe och skyddat oss från regn hela sommaren, står upp och ut åt olika håll, som små spett. Och själva presenningen har lagt sig över muren, som i ett tappert försök att fly.

Och vi, vi är sådär galet överföykylda som jag endast trodde att det gick att bli som liten. Ni vet, när mamma kom in med saft och ett sugrör. Då, när saften som alltid varit så god, i stället smakade som malt sandpapper. Eller torrt bröd, med vassa vassa små smulor som liksom slet upp halsen på vägen ner.

DSC_8109 copy

Och vi gör inte så mycket.

Annat än bokar om fantastiskt roliga fotograferingar, läser böcker, myser i amningskudden och lägger pussel. Tittar lite på Alfons gör vi också. Och Dora, den där Dora och Diego, som snart kan skrivas till som ytterligare familjemedlemmar. Signe har hittat en ny favoritplats, i amningskudden. (Som plockades fram åt Maltes nya lillasyster, när hon var här i torsdags). -Åh! sa Signe. -Den är mjuk och schöön mamma!

DSC_8103 copyDSC_8131 copy

Och den där orkidén har fått för sig att börja leva igen.

Han gör ju det, sådär varannat halvår. Vilket har gjort att han står där, stendöd i fönstret, under resten av halvåret och jag har inte mage att kasta honom. För att jag vet, att när jag minst anar det, så ploppar knopparna upp igen. Varje gång som jag är påväg att ge upp om honom, då lever han igen.

DSC_8127

Vi äter äpplen också. I mängder. Från farfarns och Pians trädgård.

Och de är ju så goda så det är inte klokt.

Lika goda i, som utanför en äppelpaj. Så att säga.

Ah.

Det är lite av vad vi gör, just nu.

Read More

14 sep Att ha fotat en Kathleen.

Ah.

På dagens lilla fotografering så ville jag åt något helt annat, än på de senaste. Hittills så har jag ju fotat mycket barn och jag ville verkligen testa att göra en karaktäristisk porträttfotografering. Och efter att ha haft en idé ganska länge så tog jag äntligen tag i saken. Kathleen passade perfekt för mitt lilla experiment och mellan skrattanfallen så var vi hur proffsiga som helst, typ.

Och jag tycker att vi fick till ganska bra bilder där i trollskogen.

DSC_7204DSC_7228
Skogen är ju verkligen ett perfekt ställe att fota på,

ifall du vill få till den där mystiska känslan i bilderna.

DSC_7024DSC_7317DSC_7258
Alltså.

Vackra människa!

Read More

08 sep Att få jaga och smattra efter fler.

Igår så spatserade vi omkring med t-shirt och bara ben.

Idag, not so much.

Det har varit en rå känsla i luften idag. Som att hösten verkligen är på ingång. Och regnet och det där dimmiga, lite mörka, gör ju även det där råa mer rått, så att säga. Dagen har rullat på bra trots dålig sömn i natt. Även om kaffekopparna varit fler och snabbheten varit sämre. Du är inte snabb, när du är trött.

Så enkelt är det ju.

DSC_5762 copyDSC_5766 copy

Och jag har bokat in fler fotouppdrag idag. (Egentligen så är jag sådär larvigt överlycklig. Hoppandes! Men jag tänkte hålla lite låg profil, bara nämna det. Typ; “Jag har bokat in fler fotouppdrag idag”).

Det känns ju helt galet underbart och roligt! Tänk att jag ska få fotografera människor, i härliga miljöer, tillsammans med andra människor som de älskar. Och jag ska få vara där och smattra med min kamera, jaga folk och känslor och tillstånd och gester. På precis det sättet, som jag älskar.

Åh vad roligt det är!

Read More

02 sep Att ha fotat en Malkin.

Och sen så var det Malkins tur.

Denna goa unge, som du bara vill bita i kinderna.

DSC_1913 copyDSC_1915

Go och glad.

Och sportslig.

DSC_1877DSC_1881

Han är ju så söt, så att klockorna stannar.

Som en liten bandyspelare, med extremt mycket vilja och styrka.

DSC_1854DSC_1817

Det är alltid roligt att fota barn, eftersom varje uttryck är så äkta. De tänker liksom inte på att kameran smattrar i ansiktet på dem, på samma sätt som vi vuxna gör. “Vad fasen är det där?” kanske de tänker. Men sen går de vidare med sina liv, upptäcker andra saker och låter det där smattrandet pågå, någonstans på sidan om.

Ah.

Det är då det blir sådär oberört och avslappnat.

Read More