29 aug Att ha ett gömställe, att ta med.
Kurragömma.
Perfekt att ha storasysters hatt till hands, så att det snabbt går att gömma sig på plats.
Ett gömställe, att ta med.
Otroligt praktiskt, tycker Esther.
Kurragömma.
Perfekt att ha storasysters hatt till hands, så att det snabbt går att gömma sig på plats.
Ett gömställe, att ta med.
Otroligt praktiskt, tycker Esther.
Precis som vanligt, när våren närmar sig.
Så börjar jag klura ut nya inredningsdetaljer som behöver införskaffas till hemmet. Jag bonar mig inför vintern som något slags djur som ska gå i ide. Och jag bonar till våren, antagligen för att jag går ur idet dårå. Den här gången så söker jag bland annat efter en ny vardagsrums matta. Och helst vill jag ju ha en rejäl fluffig matta i marockansk stil. Den ska helst vara lika skön att sitta på, som att stå på.
Och den får gärna ha lite osymmetriska mönster.
Helst med såna tofsar också, som ni ser på bilden.
Dör, så fint.
Och nu får ni alltså 10% hos Kilands mattor.
(Med koden Ninnie2017)
Så, passa på att bona, ni också.
Detta inlägg är i samarbete med Kilands Mattor.
I förra veckan så hämtade vi en leverans från Pysselgumman.
En lagom stor låda med saker som ska fotas.
Och längst upp i lådan, så låg ett litet paket.
Men alltså.
Pysselgumman -Bodil kan det här med att skämma bort treåringar som älskar små saker inslagna i prickiga prassel paket. Speciellt när de kommer från Boooodil på Pysslegumman. Signe öppnade paketet så fort hon kom hem från förskolan och i paketet så låg en liten väska. En helt galen söt liten väska.
Ååååhhh.
Hon gick till affären med den lilla väskan på armen här hemma i hemmet och inhandlade både det ena och det andra och det tredje. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Och det fick plats så mycket i den lilla väskan. Det är ju inte klokt. Allt fick plats, allt som hon ville ha med sig.
Och.
-Den är så vacker, mamma!
Ah.
Ujuj.
Ja.
Ett dygn har ju alldeles för få timmar.
Så är det ju.
Och jisses vad tiden springer iväg, när man har roligt.
Det har flyttat in två nya kuddar i soffan.
En helt gigantisk kudde och en lite mindre, mer rationell sådan. Den stora, som egentligen är alldeles för stor för soffans eget bästa, är så fin så att ett par av de andra kuddarna helt enkelt har fått maka på sig. Ge plats åt nykomlingen (och hans vän). Den andra, lite mindre med ovala mönster på och med en lite mer rimlig storlek, passar väldigt bra tätt intill.
De. Är. Så. Fina!
-Oj! Har vi nya kuddar här hemma mamma?
-Får jag sitta mot dem och äta kvällsmat sen eller?
(Fisk och tomatsås)
-Nej…………inte ikväll…
Och nu så har jag möjlighet att få bjuda er på en liten kuddfodralsrabatt.
Hos Pickedout.
Så!
Från och med ikväll och en vecka framåt, får ni 20% på alla kuddar och fodral med koden NINNIE.
Nu, kör vi tisdagkväll.
Ne.
Vi var ju inte sådär överväldigade över stranden i Grekland. Så vi höll inte till där på dagarna, utan spenderade dagarna uppe vid saltvattenpoolerna. Men, däremot, så tillbringade vi gärna kvällarna på stranden. Gärna tillsammans med våra nyfunna vänner som vi fick därnere.
Underbara människor som vi råkade hamna vägg i vägg med på hotellet.
Och Signe, Laura och Elise lekte nästan varje dag!
Och här, här är vår racer, som vi hyrde.
Vi tog ofta en sväng förbi baren, köpte med oss lite att dricka och tugga på. Sen så satt vi där, på solstolarna och tittade på solnedgången medan Signe lekte i sanden. Det var en magisk känsla. Att få vara tillsammans, där i den stunden. Trots att många människor satt uppe vid restaurangerna, så var det nästan helt tyst därnere, där vi var. Det enda vi hörde var det skvalpande vattnet och människor som knäppte med kameror mot solnedgången.
Underbart.
Vi avslutade nästan alltid kvällarna, efter strandvistelsen, på pannkaka och glassbaren.
En vaniljglass i strut till Signe, en pannkaka till pappan och en choklad och mangoglass till mamman.
Ah.
Det är ju nästan som att vi längtar tillbaka, lite.
Ah.
Igår var förskolan stängd.
Och idag så är det en feberprinsessa som fortsätter med sin målarverkstad.
Klockan fyra i morse, så satt det en mamma och en dotter, hopkrupna under det enorma duntäcket i soffan och åt äppelklyftor, hallonyougurt med små smultron i och drack pajonvaff (päronsaft). Det var en kokhet dotter som satt bredvid mamman, tätt intill och mådde inte alls bra. Så, idag så tar vi dagen i slowmotion. Har målarverkstad, läser och lyssnar på Alfons sagor på Spotify.
Ah.
Konstverken är många.
Och färgglada, såklart.
Förrutom skåpet ja, som precis fått ett tunt lager med svart färg.
En liten tjuvkik.
Nu kör vi vabbartisdag.
Och, målarverkstad dag 2.
Så var den påskhelgen över.
En helg som varit fylld med liv och glädje och besök och godisätande och större delen av tiden har spenderats utomhus i det härliga vädret. En del av oss har gungat i farfarns trädgård och blivit puttad av den ena släktingen, efter den andra. Det blir så, när det är sådär galet roligt att gunga. Då får puttarna liksom byta av varandra, putta i omgångar, så att inte någon drabbas av armkramp, eller något liknande. Det ska nämligen puttas förfärligt länge, gärna.
Det har samlats energi för kommande vecka. Både från den galet generösa solen, men även från allt kärleksfladdrande och det vansinniga ätandet som förekommit senaste dagarna. Mat, fika och godis, mat, fika och godis. Trevligt minsann. Jag har även fått fantastiska nyheter från en kär vän, hälsat på gamla vänner som är i byggartagen och odlat tomater i fönstret.
Men nu, nu är det dags att titta igenom den här högen mail.
Och önska er en härlig dag!
Jag tyckte att det var dags för en hemnetflytt,
alá rosa längan, innanför en klassisk stenmur i soliga Torekov, Båstad.
Det är den här typen av hus, som gör så att det kliar lite extra i inredningsfingrarna. Jag vill liksom behålla men lyfta och förnya och karaktärisera, men ändå inte trixa till det allt för mycket.
Låter det krångligt?
Det blir en flytt.
Bums.
Och vill ni se fler bilder av det här galet vackra huset så tittar ni som vanligt in här.
Igår så hade vi kalas.
Och in ramlade dem, våra kära släktingar och vänner och bekanta. En efter en, med kalasleenden på läpparna och med färgglada paket, med snurriga snören på. Och Signe, hon struttade omkring i sin lilla kjol (härifrån), som en sann kalaspingla.
Jourå.
Vi var laddade.
Jo. Det blev verkligen ett lyckat kalas och jag kan inte säga det för ofta; Signe har helt fantastiska människor runt omkring sig. Och vi med, såklart. Det kom även fina människor som tittade förbi en snabbis, fast de inte ens hade tid. Bara för att säga grattis och ge Signe en värmande kram. Det uppskattades verkligen. Det är dessutom väldigt roligt att blanda släkt och vänner på det här sättet, det görs ju inte allt för ofta. Och helt plötsligt så har man ett hem, fullt med kärlek och omtanke och gemenskap. Alla sina nära, samlade på en och samma plats.
Ah.
Och i morgon så fyller Signe år, på riktigt.
Så då ska det firas, igen.
Vi startar tisdagen med en hemnetflytt.
En flytt som absolut och utan tvekan blir av.
Till ett stort litet drömhus med karaktär, vinklar och vrår på de rätta ställena.
Jag blev liksom lite kär i det här huset.
140 kvm lycka, som står där, i solljuset,
på Lagnöbacken på Värmdö.
Men alltså vad ska ja säga?
Vill du bli vårt nya hem, du vackra hus,
bakom knarriga grindar?
Fler bilder och info hittar du här.