ninniesodergren.se | kungsbyn
765
archive,tag,tag-kungsbyn,tag-765,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-9.1.3,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

21 jul Att ha gjort Kungsbyn.

DSC_6272

 

Igår så tog vi med oss morfarn till Kungsbyn.

Ett av våra nya favvoställen.

Och i vanlig ordning så hann vi med att klappa minigrisen, äta köttbullar, rida på Lilla Gubben och spana in de gigantiska ormarna, på avstånd. Det ser alltid ut som att de precis har smällt i sig ett och annat barn och en eller sju lemurer, som de sedan ligger och smälter i gassande värme.

Huuua. 

 

DSC_6266

 

Det är en skön atmosfär på Kungsbyn.

Glada barn och avslappnade föräldrar. Inget jäktande runt bland olika aktiviteter och djur. Man tar det lite som det kommer, eftersom de har spridit ut ett bra schema med aktiviteter. Vi hoppar liksom på det som passar oss för stunden.

Det är som att man hänger på en gigantisk gård.

Som råkar ha kameler.

 

DSC_6311

 

Jag lunkade efter bäst jag kunde.

Nu på sluttampen så är det tungt och varmt och smärtan i rygg och fogar gör sig ständigt påmind.

Vi väntar med spänning, varje dag.

 

DSC_6297

 

Och den där hästen.

Kärleken till hästarna.

 

DSC_6315 (kopia)

 

Silkesapan, som du bara vill stoppa i fickan och ta med hem.

 

DSC_6319

 

Den här rackaren vill jag inte stoppa ner i fickan och ta med hem.

Alls, faktiskt.

 

Tänk att jag och min familj faktiskt ägde två Regnbågsboa när jag var liten.

Som jag verkligen tyckte om. Adam och Eva. Adam var en snäll kille som ofta hängde på mitt rum, i diverse klätterställningar som jag gjort åt honom. Eva däremot, var en bitsk liten dam som inte alls hade lust att hänga i hemmagjorda klätterställningar, utan allra helst ville bli lämnad i fred.

Ah.

Galet.

Read More

06 jul Att bli lite skrämd av en Bison.

Ah.

Vi var ju i, på Kungsbyn förra veckan.

Jag rekommenderar verkligen alla att åka dit. Vilken fantastisk plats att tillbringa en förmiddag på. Där finns det djur och natur, det är öppet och rent och omsorgsfullt strukturerat. Dessutom så verkar de verkligen värna om djuren där. Något som självklart spelar en stor roll. De hade liksom inte snålat med utrymme.

Varken för besökarna eller djuren.

Det fanns gott om plats för alla!

 

DSC_2946 (kopia)DSC_2948 (kopia)DSC_2954 (kopia)DSC_2966 (kopia)

 

Lamorna.

Vilka fantastiska djur.

Så otroligt oproportionerliga, liksom.

Och alldeles underbara.

 

DSC_2969 (kopia)

 

Massor av grönt.

Och massor av plats.

 

DSC_3011 (kopia)

 

Till lunch sen så blev det våfflor.

Lyxvåfflor.

Och lite häng i den fantastiska trädgården!

 

DSC_3009 (kopia)DSC_3017 (kopia)DSC_3036 (kopia)

 

Bara det, att det fanns ett piano mitt i trädgården.

Och styltor, som pappan tappert kämpade med.

För, det hade ju gått förr det där med att gå på såna där.

Jourå, tillslut så gick han minsann några steg på de där.

 

DSC_2999 (kopia)

 

Och han då, lemuren som fick alla att dra på smilebanden lite med sin sköna stil.

Han väntade och väntade, på lunch när han satt där och toksoftade.

 

DSC_3068 (kopia)

 

Sen, så mötte jag honom.

Han som var någon slags blandning mellan forntiden och odjuret (i Skönheten och odjuret). Den där fantastiskt maffiga bisonoxen som liksom låg och slappade i sin hage. Jag försökte mig på att knäppa några bilder igenom gallret och nog blev jag lite skrämd, lite ranglig, när han sen reste på sig och vände sig rakt emot mig och den smattrande monsterkameran.

 

DSC_3072DSC_3073DSC_3075 (kopia)

 

Maffig, alltså.

Jo.

Och idag så har det regnat hela dagen. Vi hade spenderat några timmar på stan, en lunch och sen reafyndat ett hysteriskt svårt legohus som byggdes upp när vi kom hem. Småsmåsmå bitar, som skulle sitta på de mest otänkbara platserna. Pappan fick rycka in och rädda konstellationen medan jag och Signe fortsatte bygga med annat. Nu lyser solen igen, så nu hoppas vi på bättre väder i morrn.

Då blir det eventuellt åka av.

Read More

04 jul Att få rida häst igen.

DSC_3048 (kopia)

 

Igår var vi på Kungsbyn.

Alltså, vilket härligt ställe. Öppna stora ytor för alla djuren, rent och fräscht och omtänksamt. Där trivdes vi verkligen. Och där fanns det hästar, såklart. Första gången Signe red var ju när vi var på Furuvik djurpark för någon månad sen. Tänk, vilken modig tjej vi har. Då skumpade hon runt på en liten miniponny.

Bara det, mer än vad mamman hade gjort.

Och igår, så var det en lite större häst som stod där och väntade på oss.

 

DSC_3049 (kopia)

 

Och det var ju helt fantastiskt.

Att få rida på en så stor häst, mitt ute i det gröna.

 

DSC_3053 (kopia)DSC_3059 (kopia)

 

Den där lilla lilla kroppen som skumpade runt på den stora hästryggen.

Och mamman hade gåshud och fladdrande kärleksfjärilar i bröstet, en bit bort.

Min modiga lilla tjej.

Read More