Ah.
De är ju helt fantastiska, fröknarna på förskolan.
Och det tycker jag att de ska få höra emellanåt.
Så därför så bjussade vi på värmande ord och elefantöron i morse när vi kom dit. För idag så är det ju sista dagen på förskolan innan sommarledigheten börjar. Själv så går jag på riktig sommarledighet efter nästa vecka.
Ujuj, ledighet, vilken annorlunda känsla.
Nu kör vi torsdag!
Idag så tog jag med mig familjen till Stockholm.
Jag hade ett inbokat möte där sen länge, så varför inte slå två flugor i en smäll och få lite ledigt mitt i veckan tillsammans? Efter mitt möte så strosade vi runt på Söder. Åt glass i solen och njöt av ledighet och tillsammans tid. “Whooo” pustade Signe när vi spatserade uppför Söders gator. -Det här var en lång backe minsann. Sa hon och sneglade på pappan.
Och snäll som han är.
Tänk, det är redan 1 juni idag.
Sommaren är här och snart så går vi alla på semester.
Det där syskonet i magen har redan tagit semester. Livsnjutarn. Gör karatesparkar mot revbenen och äter mer än gärna kräm med mjölk och gräddglass med krossad choklad i. Ja, inte tillsammans då. Gärna avskilt. Men gärna mycket och ofta.
Kallt och gott och bra för växtligheten, typ.
Det där mötet, ska jag berätta om senare.
Alltså.
Åh!
Det är ju så yttepyttesmå.
I veckan så rensade vi fram och tvättade några favoritbodys från när Signe var liten.
De som idag når henne till midjan när hon stolt håller upp dem framför bröstet.
Tänk att en liten person, ett syskon, snart ska vispa omkring i de där små kläderna.
Galet.
Och nästintill overkligt.
Förmiddagen har tillbringats framför datorn.
Det har hunnits med en kreativ session med Jenny på Skype.
Men nu, nu fortsätter vi med torsdag!
Sol i sinne.
Men herregud.
Hur lång tid ska den där bebisen ha på sig därinne, undrar Signe?
Kommer den i morgon? Eller kanske nästa lördag? Och kommer den då att försöka smaka av hennes lördagsgodis? I så fall, så kan den få smaka litegrann. Men då måste hon ju borsta tänderna på den sen.
Ah.
Det tar tid, tycker hon. Och vi tycker att tiden bara rusar iväg och att det snart är dags, fast det inte är dags förrän i sommar. Och medan vi väntar på att det ska bli i sommar, så hänger vi hos världens bästa barnmorska, jobbar stenhårt med Levande foto & design, avslutar det där makalösa året på Berghs och växer om magen (och lite om kinderna).
Men nu, så fortsätter vi med tisdag!
Alltså.
Bara för att snön plötsligt regnat bort, det inte går att se sin utandningsluft nå mer och fåglarna tycks ha kommit tillbaka (några rackare som hade bråttom hem efter semestern) så känns det som vår! Plötsligt så känns det som vår! Idag på eftermiddagen så hade jag fönstret öppet lite. Hörde fågelkvitter och människor som gick och sparkade grus utanför.
Genast så vill jag ha sol och mer fågelkvitter.
Genast, pronto.
Just nu så är jag inne i en intensiv period.
Avslutade precis, för ett par minuter sen, ett projekt som jag håller på med utanför skolan. Och nu ska jag alldeles strax ge mig in på Berghs plattform och fortsätta med nästa skolprojekt. Att det rullar in jobb är ju såklart väldigt roligt. Och skolan är ju liksom också nå helt vansinnigt rolig. Så, det gör ju inte så mycket direkt.
Ja.
Och snart är det vår.
Minsann.
Tänk.
Vad vi letade efter Halloweenkläder till Signe innan helgen. Och tillslut så kom hon och pappan hem, överlyckliga, från leksaksaffären där de hade hittat en helt fantastisk häxklänning. Men, den var ju alldeles för stor. Det går ju inte att ha en häxklänning med släp, på halloween disco där det ska förekomma dans och grejer.
Nej, tillbaka med den.
Och istället så blev det något som var lite mindre läbbigt.
En minipolis.
-Till er tjänst, ajaj kapten!
Och i den, så dansades det senare loss på Samuels Halloween disco.
Ujuj.
Hyllorna är uppe ovanför sängen.
Hör. Och. Häpna.
Ibland så måste ju saker och ting får ta lite tid.
Så är det, ju.
Än så länge så är det ju typ ingenting på dem.
Men efter en tripp till Plantagen så ska det tillkomma lite växter och efter att jag sorterat bland barnböckerna, så ska även de få flytta upp. Perfekt med lättillgängliga böcker i en intensiv bokperiod. Bara att sträcka upp handen efter nästa bok, när föregående är färdig och klar. Sen gillar jag verkligen ljuset som obehandlat trä ger.
Ett sådär mjukt ljus.
Ah.
De är äntligen uppe.
Nu kör vi “mitt i veckan -dag”.
Det är snart påsk!
Jag vet, att ni har sett den här drömfångaren i motljus, jag vet inte hur många gånger? Men, den är ju helt fantastisk, just i motljus. Och jag älskar det lilla rummet, med allt fluffigt och puffigt, när morgonsolen tittar in svagt bakom de rosaprickiga gardinerna.
Lägger ett sånt där mjukt täcke av varmt ljus över allting.
För att det är ju så med barnrum, att det får fluffas och puffas något alldeles kolossalt utan att det blir överdrivet, ens en smula. Det går liksom aldrig riktigt för långt i ett barnrum. Och alla de där pappersfluffarna i taket, flufflampan från VITA och den ärvda sängen under det fluffiga och puffiga tyget, gör liksom så att rummet får en sån där härlig känsla. En mjuk och varm känsla.
Speciellt i morgonljus.
Ah.
Jag älskar det där lilla rummet.
Och speciellt, i morgonljus.
I morse så sipprade solen in igenom de lätta vita, lite halvt fördragna gardinerna.
Och jag lämnade en överglad snart-treåring på förskolan tidigt i morse. Vi vinkade hysteriskt i fönstret och gjorde slängkyssar, sådär som Roger gör. Roger, i serien Hotell Gyllene Knorren. En julkalender, som gick för ett par år sen. Han gör nämligen hysteriska slängkyssar.
Så, det gör vi med.
Varje morgon.
På måndagar så gäller det ju verkligen, att lägga in en högre växel än övriga dagar.
Det är ju så vansinnigt segstartat så det är ju inte riktigt klokt. Helst så vill jag sitta där i köket, nynna på någon trevlig melodi och sörpla på min kaffekopp, i timmar. Men i stället så blir det alltid bråttom, på måndagar. Av någon konstig anledning så lurar klockan oss, varje måndagsmorgon. Hoppar några steg framåt i onödan och gör att vi får dra på ett lite högre tempo för omväxlingsskull.
Typiskt måndagar säger jag bara.
Men sen så, när alla väl är på plats, då håller måndagen ett lite lugnare tempo igen.
Och på eftermiddagen så tittade faster Amanda in på lite fika.
Ah.
Och de här fina böckerna, fick jag av min bästa vän i födelsedagspresent.
Helt fantastiska.
Älskar snygg-böcker.
Ja.
18348 foton, hade jag visst som låg och tyngde ner min dator.
Det är ju tur att jag har en så snäll man i mitt liv, som orkar sitta med hårddiskar och annat tekniskt, när jag inte riktigt hänger med på vad som måste göras. Vi tömde datorn och formaterade om den externa hårddisken, så att den numera äntligen går att använda till min Mac.
Hejja hejja.
Nostalgisk och aningen blödig blev jag också, när jag tittade igenom gamla foton som fanns med på den externa hårddisken, från den gamla datorn. Det var ju så vansinnigt längesen, det där. När jag gick omkring med en stor kula på magen, åt överdrivet mycket jordgubbskräm med mjölk och längtade, längtade efter henne. Och hon kom ju sen, i april för snart tre år sen.
Den vackraste människan som någonsin suttit sina små fötter, på denna jord.
Så liten och harmonisk, var hon som bebis.
Hungrig, men harmonisk.
Ah.
Tänk.