I morse så vaknade vi av att Lina ringde. Men vänta nu? Vad var klockan? Hur kom det sig att hon ringde och väckte oss och inte tvärtom? Här var det minsann något som inte stod riktigt rätt till?!
- Sover du? frågar Lina häpet.
Signe hade minsann planerat sovmorgon i morse, för första gången på 1,5 år. Vi sov till nio och det var alldeles fantastiskt att få vakna och känna sig sådär utvilad, vicka på tårna under det fluffiga täcket och liksom dra sig ett par minuter innan man slängde ner fossingarna mot trägolvet, som för den delen var lite kallt just i morse, vi hade nämligen glömt bort att stänga fönstret i natt.
Frukosten åt vi framför ”Totta”. Jag är ju verkligen medveten om att det finns en risk, en ganska stor risk att skapa ytterligare en Lotta på Bråkmakargatan här, men Signe älskar att titta på Lotta och tittar hellre på det nu förtiden än Pippi, om hon får välja. Och slipper jag titta på Pippi på de sju haven på ett par veckor, så tar jag helt enkelt den chansen. Det gäller att passa på.
Resten av förmiddagen spenderades sedan hemma hos Lina, Signes älskade moster Lina. Det lektes med sumobrottaren som även är en spargris, som även kan dansa jättefort och som absolut, under inga som helst omständigheter kan gå sönder, inte ens om man tappar honom från jättehög höjd. Då bara dansar han och ser sådär larvigt glad ut i allafall, han har ett sånt där påklistrat leende, sumobrottaren.
Där går dem, de där två filurerna. Räksmugglarna.
Idag är det fredag hörrni.
Ha en riktigt bra en.
Kommentera