I morse så gick vi ut. Jag, en nedbäddad Signe och en hurtig Maria tog en långpromenad längs vattnet i den friska höstluften. Det syntes på träden och marken att det blåst en del under natten. Kan tänka mig att det dock inte var en lika stor del i vår lilla stad som i de nedre delarna av Sverige. Eller jag vet, att det inte var det.
Ändå så kändes det som lugnet efter stormen.
Efter promenaden så drack vi kaffe hos oss, åt Satsumas och hoppade hastigt mellan samtalsämnena, ungefär så som vi brukar göra när vi ses. Det gäller liksom att hänga med, passa på och hinna diskutera allt som man vill under den tiden som vi sitter där med varsin kaffekopp, ett gäng mandarinklyftor i handen och en cirkulerande rosslig prinsessa som gärna är med på ett hörn eller två. Samtidigt så är det konstigt det där, vi som har ständig kontakt, i princip varje dag, i snart 27 år. Att vi fortfarande har samtalsämnen kvar som fyller all den där tiden när vi ses, det är ju dessutom väldigt intressanta samtal vi har, ju.
Jorå, att ha intressanta och värmande samtal med sin bästa vän.
Det är grejer det.
Kommentera