I min ajfån.

Just nu så har jag ungefär samma pose i soffan som Signe har här ovan. Det var längesen, väldigt längesen sen jag jobbade så här sent och det känns i både kropp och knopp. Det har varit en härlig dag med härliga arbetskamrater, mycket skratt och ingefäravattendrickande. Jag träffade Signe senast i morse och därför så har jag stirrat mig blind på bilderna i min ajfån idag när saknaden blivit för stor.

Det här är alltså bilder ifrån min telefon. Här ovan hade hon precis fått sina allra första solglasögon, de satt på i ungefär 0,2 sekunder. Självklart så hann jag ta en bild, det gäller ju att vara där det händer.

En klassisk liten promenad till lekparken där Signe stolt bär sin hink hela vägen både dit och tillbaka hem. Försökte man ta den ifrån henne så fick man onda ögat, det var bäst och säkrast för en själv att låta bli.

Ibland så tog vi en kvällspromenad innan kvällsmaten. Såhär kunde det se ut då.

Ja ni ser ju… vissa bilder gör ju så att man sitter och fånleér av kärlek i flera minuter.