Russin incidenten.

-Faaaastnaaaaat!

Signe kommer springandes och kör upp det lilla fingret i ena näsborren, medan hon tittar ledsamt på mig. -Fastnat däää! Upprepar hon och visar igen med fingret att något råkat hamna i ena näsborren, av ren olycka. I samma sekund så slår det mig att jag minuterna innan bjöd damen på russin. Och jag inser också ganska precis i det ögonblicket, att det antagligen är just ett sådant, som av ren olycka, har hamnat i ena näsborren.

-Har du pillat upp ett russin i näsan? Frågar jag.

-AAAaaah! Säger Signe.

-Däääääää! Och kör upp det lilla fingret, ännu en gång i näsborren.

Operation ”pilla ut russin” var i full gång.

Men jag hittade inget russin.

Och efter att vi klämt, pillat och känt ett tag så konstaterade jag att hon antagligen bara råkat pilla in en bit russin. Eller kanske rent av, inget russin alls? Eller så kanske hon försökte lura sin mamma med en skrämmande russin historia?

Men Signe stod på sig.

Hon hade ett russin i näsan. Ju!

Och efter ytterligare några minuters pillande och diskuterande om russinet i näsan så kommer det en liten förkyld nysning från den lilla näsan. Och mycket riktigt. Ut kommer ett stort saftigt russin, från vänster näsborre. Som en katapultliknande russinskjutning, rakt ner på soffan. -Rousssiiin däääää! säger hon och pekar med fingret, som otaliga gånger besökt vänster näsborre vid det här laget.

Ah.

Och där har ni dagens russin incident.