Att vara mitt i en konkursutförsäljning.

Äta, jobba, sova var det ja. Det är ungefär vad jag pysslar med nu i några dagar, tills det är slut. Nu är det frukostdags, fil med äpple och kanel, höstfrukost och så gott så att smaklökarna dansar en liten höstdans. Samtidigt så har jag en päronätande prinsessa här i vardagsrumssoffan som smaskar framför Pippi, ni vet hon den där med oranget hår i flätor som pekar åt varsit håll och som har två kompisar, en som skrattar fruktansvärt irriterande och heter Tommy och en som är lite mer som fröken präktig, Annika. Men gillarom, det gör jag endå. Precis som Signe gör.

Min älskade lilla mysbubbla. Vill bara krama om henne och aldrig släppa taget, typ. Jag är inte alls van vid att vara borta såhär mycket och samtidigt som att jag nu längtar efter att allt är över så gör jag det inte. Alla vi som arbetar i butiken blir ju utan jobb och det längtar jag ju definitivt inte till. Dock så är jag glad över att jag redan har lite planer, även fast jag helst av allt vill arbeta kvar med mitt järngäng med underbara kvinnor som man skrattar med tills man får allvarliga kramper i magen.

När kunderna hurrar över de fantastiska priserna, -Det är sååå roligt att shoppa när det är såhär billigt (den har man ju hört några gånger nu), då känner jag en klump i magen och en ilska som går från tårna och vill komma ut som en arg groda genom munnen, men jag biter mig i tungan. Det är bäst så, så att inte grodan slinker ut. Fast helst så vill jag ju säga att det faktiskt är hur många som helst som faktiskt blir utan arbete och hur många som helst som springer upp på personalrummet och gråter en skvätt emellanåt och hur många som helst som inte har en aning om vad de ska pyssla med härnäst och hur många som helst som verkligen avskyr att stå och sälja den där 899kr´s tröjan för 90kr. Det är helt klart en udda känsla att stå mitt i en konkursutförsäljning. Fem butiker är vi som stänger igen. Tänk på all personal.